Så skilde döden oss åt : mardrömmen cancer mitt i livet

Bok av Karin Hägglund
"Han tittar bort, blicken är långt borta. Sen vänder han sig till mig och jag ser hans ångest. Jag känner knappt igen hans röst: - Jag har fått min dödsdom." Karin är 32 år och har varit tillsammans med Peter i tio år. Hon tävlar i karate och är svensk och nordisk mästare. Det är då de får reda på att Peter har cancer. På ett naket och reflekterande sätt berättar Karin om tiden med sjukdomen och om det första året efter Peters död. Hon inser snabbt att om hon stänger av känslor för att fly försvinner möjligheten att känna något överhuvudtaget. För vad händer när din älskade får cancer och dör? När alla dina idéer om och bilder av livet och framtiden plötsligt försvinner? Och kan tanken på att inte behöva leva vara den största trösten och ge kraft och mod för att skapa ett värdefullt liv? Det här är en självupplevd historia som tar med läsaren in i utmaningen att söka mening och energi i en tid av kris. Det vi utifrån ser som starkt är något annat inifrån och grundat i en djupt mänsklig erfarenhet av sårbarhet. En bok sprängfylld av starka känslor kring en av vår tids vanligaste folksjukdomar - cancer - och hur den sliter sönder tillvaron. "Ibland vill jag bara skrika rakt ut, men vet inte om det hjälper. Karin - Peter lever, ta vara på tiden. Sörj inte honom när han lever. Karin - var här och nu. En sak i taget, en dag i taget. Andas."
Det finns böcker som man vet att man bör läsa i sin ensamhet, för att inte sitta och gråta ögonen ur sig under pendlingen till jobbet, till exempel. Här har vi en sådan. Karin Hägglund skriver naket, rått och ärligt om hur det är att förlora en nära anhörig till cancer, precis när det känns som att livet borde ha börjat.

Så skilde döden oss åt : Mardrömmen cancer mitt i livet visar tydligt på att vem som helst kan drabbas, oberoende av hur sportig man är, vilken ålder eller annat. Karins man Peter drabbas av en sort som de flesta är mycket äldre när de får, men det bryr sig inte cancern om.

Det är väldigt ärligt och hjärtskärande att ta del av Karins tankar innan, under och efter cancerdiagnosen och sjukdomen och det är också nyttigt att få ta del av den. För det är det som är svårast, att veta hur man ska hantera någon som har fått ett så ödesdigert besked. Flera gånger under läsningen behöver jag lägga bort boken för att det inte ska bli alldeles för tungt. Men det är inte bara sorgligt. Det är hjärtevärmande att se stödet Karin och Peter har, det är roligt att ta del av deras humor och kärleksfulla gnabb sinsemellan och det ljusar upp det mörka i tillvaron, även under läsningen.

Språket är bra och på en lagom nivå. Det känns verkligen som att Karin sitter bredvid och berättar sin historia, bara för mig. Och det är fint att ta del av.