Dagen F
Bok av Johannes Vivers
Miranda och Gunnar lever i ett stelnat parförhållan-de. Gunnars homosexualitet avslöjas efter femton års äkten-skap. Det blir början till en absurd resa, där hämningar släpps och infall levs ut.
Vad händer om man inte släpper förbi den där stres-sade bilföraren bakom sig?
Vad händer om man säger åt en störig typ på bio att hålla käften?
Vad händer om man tvingas spela rysk roulett med en gangster?
Vad händer om man gör upp med sina galna föräldrar, förnedrar sin chef som alltid mobbar en, kommer i slagsmål med fotbollshuliganer och blir involverad i en droguppgörelse? Allt medan man drivs mot att göra upp med sitt största trauma och att hämnas en gång för alla?
Vi följer de två huvudpersonerna i vart-annat kapitel, allt medan de genomlever de galnaste veckorna i sina liv.
I Dagen F får vi följa Miranda och Gunnar i ungefär vartannat kapitel när de hanterar ett livsomvälvande samtal dem emellan. Gunnar kommer ut som homosexuell efter femton års äktenskap och Miranda kör iväg och hoppar från samma klippa som hon hoppade från som ung, men överlever och börjar grunna på en hämnd hon känt att hon velat ha sedan dess. Gunnar börjar leva ut på ett sätt han inte har gjort innan, och hamnar i flera prekära situationer han aldrig kunnat tänka sig under sitt stagnerade äktenskap.
Persongalleriet är lagom stort i den här boken, främst för att det är så stort fokus på Miranda och Gunnar. De har sina egna sidokaraktärer som tar den plats de behöver och är så särskilda i sina personligheter och vilken händelse de deltar i. Miranda och Gunnar är mer lika än de tror och den här livsomvälvande upplevelsen de har under sitt samtal vid middagsbordet när Gunnar vänder upp och ner på Mirandas värld startar så många händelser som får båda två att börja nästan hämnas på världen. Båda har en gedigen karaktärsutveckling och slutar absolut inte där de började, på både gott och ont. Inga lösa trådar lämnas hängande när boken är slut.
Är det trovärdigt? Absolut inte. Är det ändå läsvärt och underhållande? Absolut. Det är ett väldigt flyt i den här boken och ett driv framåt. Dessutom vill jag som läsare hela tiden veta vad som ska hända härnäst eftersom det hela tiden blir mer och mer galna saker som Miranda och Gunnar hittar på.
Slutet är kanske det jag är minst förtjust i på grund av att Miranda får inte den utveckling jag förväntar mig och jag tycker inte alls om den hon blir i slutändan. Gunnar tycker jag bättre och bättre om genom boken och så även i slutet. Att Miranda inte blir den jag tror i slutändan är inte en nackdel egentligen och absolut inget som drar ner läsvärdheten eller betyget på boken. Den är klart läsvärd och underhållande med bra språk.
Persongalleriet är lagom stort i den här boken, främst för att det är så stort fokus på Miranda och Gunnar. De har sina egna sidokaraktärer som tar den plats de behöver och är så särskilda i sina personligheter och vilken händelse de deltar i. Miranda och Gunnar är mer lika än de tror och den här livsomvälvande upplevelsen de har under sitt samtal vid middagsbordet när Gunnar vänder upp och ner på Mirandas värld startar så många händelser som får båda två att börja nästan hämnas på världen. Båda har en gedigen karaktärsutveckling och slutar absolut inte där de började, på både gott och ont. Inga lösa trådar lämnas hängande när boken är slut.
Är det trovärdigt? Absolut inte. Är det ändå läsvärt och underhållande? Absolut. Det är ett väldigt flyt i den här boken och ett driv framåt. Dessutom vill jag som läsare hela tiden veta vad som ska hända härnäst eftersom det hela tiden blir mer och mer galna saker som Miranda och Gunnar hittar på.
Slutet är kanske det jag är minst förtjust i på grund av att Miranda får inte den utveckling jag förväntar mig och jag tycker inte alls om den hon blir i slutändan. Gunnar tycker jag bättre och bättre om genom boken och så även i slutet. Att Miranda inte blir den jag tror i slutändan är inte en nackdel egentligen och absolut inget som drar ner läsvärdheten eller betyget på boken. Den är klart läsvärd och underhållande med bra språk.