Mumintrollen

Pappan och havet

Moominpappa at Sea
Bok av Tove Jansson
Boken inleds i Mumindalen, där Muminpappan går omkring och känner sig uttråkad. Han skulle vilja leva äventyrligare och så skulle han vilja förverkliga sina författardrömmar. När han får veta att det finns en plats ledig som fyrvaktare, tar han därför sin familj med sig och ger sig iväg ut till den ö som fyren finns på. Ön visar sig vara en vild och enslig plats, enbart bebodd av en otrevlig och avvisande fiskare. Muminpappan trivs till en början, men Muminmamman tycker att den kala ön inte alls är hemtrevlig. Mumintrollet tycker att de mörka nätterna på ön är skrämmande, medan Lilla My(som nu har adopterats av Muminmamman och Muminpappan) är djärvare, och efter ett tag kommer hon och Mumintrollet varandra närmare när de märker att de kan hjälpa varandra. Mumintrollet lyckas så småningom övervinna sin rädsla och konfronterar till slut Mårran. Muminmamman stänger däremot alltmer in sig i sig själv och längtar hem till Mumindalen. Parallellt med handlingen i denna bok utspelar sig också nästa muminbok, Sent i november, som berättar om vad som händer i Mumindalen medan Muminfamiljen är borta. I slutet av den boken går homsan Toft ner till stranden och tar emot Muminfamiljen när de kommer tillbaka från ön.
Tillsammans med Sent i November är detta Tove Janssons mest filosofiska böcker. Det är mycket att fundera och reflektera över och vill man kan man jämföra denna med Virginia Woolfs "Mot fyren", finns mycket paralleller.
Den absolut bästa av mumin böckerna och en av de bästa böckerna någonsin skrivna. Tove Jansson har ett så underbart språk och boken är så filosofisk. Det är en barnbok men vuxna har så mycket att hämta.