Lucky loser

Bok av Åke Samuelsson
Där stod hundkojan färdig. Nu skulle den målas. De öppnade målarburken och doppade sina penslar. Det var då Lucky loser i ren glädje hoppade runt och sedan rakt in i den stora målarburken. Han skällde till och försökte hoppa ur, men välte då burken i snickarboden. Allt gick så fort så ingen fattade vad som hände. Färgen rann ut på golvet och Lucky loser var helt vit och sprang runt i färgen och ruskade sig och skvätte ner allt runt omkring sig. Alla halkade fram i färgen och försökte rädda vad som räddas kunde. Kulan kastade sig efter hunden och fick tag i honom, men Lucky loser var fullständigt skogstokig. Det här är 7:e boken om Munken & Kulan. Den handlar om hur olika familjer kan vara och se ut. Ingen familj är perfekt men den är ändå bra nog. Här finns avundsjuka bland syskon och hur fel det kan gå. Familjer som längtar efter barn medan en annan familj kanske har för många barn. Hur är det att vara bonuspappa? Eller hur gör man när döden tar dem man älskar? Eller när arbetet tar all tid så man till och med glömmer sina egna barn. Du kommer att känna igen dig, det lovar jag. Munken & Kulan hjälper dig att se livet från den glada sidan. Läs och njut!
Munken och Kulan är två helt vanliga killar som råkar ut för ganska vanliga problem, många gånger på grund av att de kanske inte tänker efter. Och det här gillar jag. Det är vardagliga problem och busstreck som går snett och som killarna löser, ofta med hjälp av att prata med varandra, andra, vuxna eller tänka igenom saker ordentligt.

Det speciella med den här serien är att den är full av bibelord och att det är genom att lära sig om Gud och Jesus som Munken och Kulan oftast kommer fram till lösningen på sina problem. Ofta pratar de igenom det med prästen Rune, som alltid har en bibelhistoria som passar in i till problemet. För den som är mer nyfiken på bibelberättelserna och bibelorden, finns hänvisningar till dem längst bak i boken.

Vi får fyra fristående äventyr av Munken och Kulan, och det upplägget gillar jag, för det blir lättläst men ändå sammanhängande eftersom det alltid är samma två killar som är huvudpersoner. Och jag gillar Munken och Kulan, som är två helt vanliga ickeperfekta barn med sina brister men också sina stunder av briljans.

Här kommer vardagliga problem som syskonbråk, att inte känna sig lika älskad som ett syskon, att förlora en kär vän (fyrbent), föräldrar som jobbar för mycket och ensamhet i ljuset på ett väldigt fint och realistiskt sätt. Dessutom tycker jag om att det är en bok för de som växer upp i ett kristet hushåll, att få läsa om andra likasinnade. Representation är viktigt, oavsett vem man är.

Tyvärr tror jag också att det genomgående kristna budskapet med bibelhistorier kan skrämma bort läsare som tycker att det blir ”för mycket”. Vilket är synd, eftersom berättelserna genomsyras av genuin förståelse, vänskap och just vardagliga bekymmer och hur de kan lösas utan en massa bråk. Dessutom kan de här böckerna passa väldigt bra inom skolans värld som en introduktion till kristendomen eller i temaarbeten.

Simon Jannerlands illustrationer är jättemysiga, passar bra till historierna och hade gärna fått komma lite oftare. Texten är relativt lättläst men jag tror att boken hade kunnat tjäna på att ha lite större textstorlek för att hitta fler ensamläsare. Men som högläsningsbok, eller för den med mer läsvana, passar den alldeles utmärkt. Som högläsningsbok skulle den nog kunna passa ännu längre ner än målgruppens ålder, just för tänkvärdhetens skull.