Judasvaggan

Bok av Caroline Engvall
Uppföljaren till hyllade Ärren vi bär!   Ett dött spädbarn, ömsint inlindat i en filt, hittas i en strandad roddbåt vid Årstaviken och Ulrika Stenhammar, utredare vid Citypolisens sexualbrottsgrupp, kopplas in. Journalisten Lovisa Ling lider av sviterna efter sexuella övergrepp. Just när hon tänker att hennes karriär är över stöter hon på ett ärende hon inte kan släppa. Ett globalt nätverk på internets skuggsida skyr inga medel för att utnyttja små barn, med stora pengar och makt inblandade. Ett informellt samarbete mellan den rutinerade polisen och den unga journalisten inleds. Men de båda kvinnornas relation utvecklas i en riktning som ingen av dem hade räknat med. Tills Ulrika Stenhammar inser att Lovisa Ling döljer något för henne, något som kan få livsfarliga konsekvenser för dem båda.   "Alla borde läsa den här boken! [...] Man kan inte vara oberörd efter att ha läst den här boken, den går verkligen ner på djupet. Det är en bok som tillåter reflektion, som uppmuntrar det." Olivias deckarhylla   "[Caroline Engvall] fortsätter naturligtvis sitt korståg mot övergrepp på barn och ungdomar. Det har blivit ett allt vanligare ämne i kriminalromaner. Den här författaren är ändå den bästa att beskriva problemet, i själva verket är hon en av Sveriges största experter. Det märks när hon skriver. Det bär autencitetens prägel." DAST
Mitt omdöme:

Detta är den andra boken om Ulrika Stenhammar och Lovisa Ling. Den är minst lika bra som den första delen. I Judasvaggan möter vi ond bråd död, svek,hämnd. Men också förbjuden kärlek. Det är mycket bra karaktärer. De är skrivna så levande. Det är trevligt att få läsa om de igen. Jag tycker att man får lära känna Lovisa och Ulrika mer på djupet i denna bok. Alla deras känslor är fint beskriva. Detta är en riktig bra och spännande bok. Det är en bok som jag blev mycket berörd av. Den är otäck,rå och på gränsen till lite äcklig. Ska de lyckas hitta gärningspersonerna i tid innan fler barn dör? För att få svar på den frågan sträckläste jag boken. Jag kunde inte släppa den. Nackhåren reste sig på mig flera gånger. Jag grät någon gång och förfasade mig över vad en del människor är kapabla till att göra. Jag kände offrens skräck. Språket är rappt och dialog mellan karaktärerna välskrivna. Spänningen höjs hela tiden. Detta är mer än thriller än en deckare. Det tycker jag iallafall. Trots sin svåra handling är boken lättläst. Jag måste få säga att den är lite smutsig. Jag ser fram emot att få läsa mer om Lovisa och Ulrika i fler böcker. Jag rekommenderar varmt boken Judasvaggan,
Otroligt spännande och tragisk bok som tar upp ett otroligt viktigt ämne, denna bok borde inte finnas men samtidigt måste den det.