Bränn alla mina brev

Alex Schulman
Författaren Alexander Schulman skriver om sin familjs historia för att förstå sin egna problematiska barndom. I jakten på svar går han flera generationer bak i tiden och med hjälp av brev, dagboksanteckningar, upplevelser och författarens egna minnen får läsaren följa Alexander Schulmans jakt på sanning i boken "Bränn alla mina brev".
9789188745583
Välj utgåva
Bränn alla mina brevSvenska - Pocket
ISBN: 9789188745583
Bränn alla mina brevSvenska - Inbunden
ISBN: 9789188745149
Bränn alla mina brevSvenska - Ljudbok
ISBN: 9789188745576
Bränn alla mina brevSvenska - E-bok
ISBN: 9789188745552
Bränn alla mina brevSvenska - Ljudbok
ISBN: 9789188745569
Alex Schulmans bok Bränn alla mina brev är en i raden av författarens biografiska och samtidigt fiktiva böcker. Den första jag läste av honom – och älskade! – var Skynda att älska, en bok som handlar om Alex Schulmans far. Denna andra biografi jag läser handlar om hans mormor. Eller egenligen mer om hans morfar, tycker jag. Mormoderns korta kärlekshistoria med Olof Lagercrantz präglade inte bara de närmast inblandade utan hela familjen. Kanske har morfadern vrede gått i arv, för den här boken inleds med att författaren inser att hans barn är rädda för honom för att han blir arg. Inte slåss eller super utan blir arg. Genom sin terapi får författaren hjälp att rita upp familjerelationer. På pappans sida är alla linjer raka, medan de är raka motsatsen på mammas sida. Så småningom börjar han forska om sin morfar – och upptäcker då den stora hemligheten med hans mormor och Olof Lagercrantz.

Bränn alla mina brev är oerhört fascinerande. Fakta blandas med fiktiva, men mycket tänkbara skeenden och dialoger. Definitivt äkta är det bemötande Alex Schulman får vid Universitetsbiblioteket i Uppsala och det han får vid Sigtuna stadshotell, nåt han skildrar mycket beskt i boken. Ja, en kan sannerligen ana morfar i Alex Schulman. Jag kan också känna igen en hel del av den där vreden, bitterheten, som finns i en familj och som ärvs nedåt, till såna som mig.

Jag gillar mycket Alex Schulmans sätt att skriva. Han kan vara både otroligt känslosam och väldigt kall i sitt sätt att skriva och beskriva. Den här boken gjorde mig sugen på att läsa mer av honom, så jag nätshoppade boken om hans mamma Lisette Schulman, Glöm mig.

MItt omdöme blir det högsta.
Var helt uppslukad av denna. Har varit skeptisk mot Schulman som kulturprofil så jag var inte helt övertygad ifall jag skulle läsa denna. Men när jag väl började blev jag så otroligt imponerad och gick direkt tillbaka och lyssnade på Glöm mig och Älska mig. Den här är min favorit av de tre, tänkte flera gånger att den här boken skulle bli en jättebra film så det ska bli spännande att se resultatet.
Betyg 5
Det är en roman, poängterar Alex Schuman, men han väver ihop verkliga dagboksanteckningar och brev till en historia för att ta reda på om det finns något i hans bakgrund som kan förklara hans egna inneboende vrede och mörker.

Det han hittar är en kärlekshistoria av stora mått. En kärlekshistoria med stor passion och med ett abrupt slut och med svartsjuka, enormt lidande och mordförsök som konsekvenser.

Det är en fantastiskt gripande och ibland förfärande historia som berörde mig djupt. Alex Schulman är en mycket skicklig berättare.
En mycket läsvärd och välskriven bok som verkligen berör. Svensk historia om Sven Stolpe och hans äktenskap. Om hur hans fru straffades hela sitt liv för att hon träffade en annan och fick leva ett miserabel liv med en förtryckare.
En mycket, mycket läsvärd bok!
En makalös, gripande historia som griper tag i läsaren. Rekommenderar den även till de som är skeptiska till Alex som författare.
Gillar skarpt "Bränn alla Mina brev" av Alex Schulman.
Så gripande beskrivningar. Hur en känner för Karin och hennes skam.
Wow... bara WOW! Jag är mållös.
Den här boken är något utöver det vanliga. Den är oerhört gripande, vacker och helt jävla fenomenal. Den vrider till i hjärtat, kramar om det ordentligt och hjälper det sedan att läka igen. Wow helt enkelt!
Jag har tyckt att denna bok sett fruktansvärt tråkigt ut samtidigt som jag bara hört bra saker om den, att köpa den har inte funnits i min tankebana. Men det måste ha varit meningen att denna bok skulle hitta hem till mig för @bokus_com skickar mig fel bok - denna. Den oerhört trevliga och tillmötesgående kvinnan i kundtjänst gav mig boken som plåster på såret, och skickade genast den jag egentligen skulle ha på nytt. Tack är allt jag har att säga till henne! Utan det felskicket hade jag aldrig läst den här. Och det här är utan tvekan årets bästa bok.
Jag säger det igen- WOW!
Alexander Schulman är framför allt känd från sin podcast "Alex och Sigge", som sänds varje fredag tillsammans med hans kompanjon Sigge Eklund. Men som författare har Alexander Schulman skrivit flera olika kända romaner. "Bränn alla mina brev" är en av hans bästa.

I boken "Bränn alla mina brev" försöker Alexander Schulman förstå varför han själv bär på sådan vrede och ångest. Hans egna barndom påverkar hans vuxna liv. Därför försöker han gå tillbaka i sin familjs historia för att hitta svar på barndomens problem.

Han går två generationer tillbaka och hittar mer än han trodde. Läsaren får följa Alexander Schulmans jakt på vad som hände med hans föräldrar och hans föräldrars föräldrar. Genom dagboksanteckningar, brev och minnen får läsaren följa Alexander Schulmans detektivarbete genom tid och rum.

Boken är en fröjd att läsa. "Bränn alla mina brev" av Alexander Schulman är skriven med ett unikt språk som får en att njuta av läsandet i sig, inte bara historien. För den som bara lyssnat på Alexanders podd innan, är detta en ny sida av författaren.
Han skriver med magiska ord, gråter och skrattar igenom hela boken. Den är svår att beskriva vad man känner utan man måste läsa den för att förstå.
Jag hade inte läst något av Alex Schulman tidigare och hade inte alls några egentliga förhoppningar på den här boken när jag började läsa den. Jag visste att den skulle handla om hans mormor, men inte mycket mer än så. Berättelsen är otroligt välskriven och man vill inte lägga boken ifrån sig innan den är utläst, då det är så gripande människoöden i den.
En spännande släkthistoria växer fram där den nuvarande generationen får veta saker de aldrig känt till om sina morföräldrar. Påverkar detta den nu levande generationen och i så fall hur?

Innehåll
Alex Schulman skriver med avstamp i sitt eget liv, om sina morföräldrar Karin och Sven Stolpe. Schulman har tidigare skrivit böcker om familjemedlemmar och ofta har temat varit problem i relationerna och så även här. Schulman är bekymrad över sitt eget känsloliv där han ibland känner oförklarlig ilska. Sven Stolpe var en känd personlighet redan under sin livstid och som av en händelse kommer Schulman över brev som skrivits mellan Karin Stolpe och hennes älskare Olof Lagercrantz. Kan breven förklara mer om Sven Stolpes beteende?

Tema
Ett tema är olycklig kärlek. Karin valde att avsluta med Olof eftersom hon var gift med Sven och det var för svårt att bryta upp. Ett annat tema, som är Schulmans utgångspunkt hamnar inom psykologins område: kan ilska och temperament hos en släkting vara orsaken till att efterföljande generationer också haft liknande problem? Kan det vara en förklaring till hans eget humör?

Stil
Schulman skriver väldigt personligt, det känns som om man ser rakt in i hans hjärta, och så är hans tidigare böcker också skrivna. De skrivs som dagböcker eller memoarer, tankar och fakta vävs samman till faktiskt, ett ganska eget sätt att skriva. Det är inget nytt att skriva på det viset men Schulman får till en egen ton som jag upplever som väldigt sårbar.

För vem?
Alla vuxna kan läsa boken men kanske speciellt om man är intresserad av relationer, otrohet och hur det sågs på för några generationer sedan. Eftersom boken handlar om verkliga personer som levde för inte allt för länge sedan får man också en liten inblick in i Stockholms societetsliv.
En självbiografisk berättelse där Schulmans morfar, den kända kulturpersonligheten Sven Stolpe, spelar huvudrollen. Upprinnelsen till boken är högst personlig, eftersom Schulman bestämmer sig för att ta reda på orsaken till varför han har så nära till vrede. Aggressionen drabbar alla i hans närhet. När han gräver i det förflutna visar det sig att ilskan löper som en röd linje på hans mammas sida av släkten. Det verkar ha startat med Sven Stolpe.

Via mormoderns, översättaren Karin Stolpe, efterlämnade brev, Sven Stolpes egna texter samt en intensiv jakt i olika arkiv börjar Schulman långsamt att lägga ett pussel. Vad var det som hände en gång i tiden? Som läsare blir man engagerad i historien och det finns ett driv i berättelsen som får en att sluka sida efter sida.

Schulman finner att Sven Stolpe ansåg sig vara utsatt för “ett sexuellt attentat”. Det visar sig nämligen att Karin Stolpe hade ett förhållande med författaren Olof Lagercrantz på 1930-talet. Inte helt omotiverat, eftersom Schulman tecknar en bild av morfadern som en kontrollerande sadist. Porträttet av Sven Stolpe är minst sagt nattsvart.

Schulman skriver ärligt, rakt upp och ner. Därför blir historien aldrig snaskig. Resultatet blir en trovärdig berättelse som berör och är svår att lägga ifrån sig. Romanen passar dig som fascineras av släkthistoria och olika människoöden.
Bränn alla mina brev är Alex Schulmans senaste roman och kan beskrivas som en fiktiv biografi, det vill säga den bygger på verkliga händelser, men författaren har själv fyllt i episoder och anpassat innehållet i historien.

Boken inleds med att Alex själv konfronteras med sin egen ilska och han börjar fundera på varför och på vem han är så arg hela tiden. Han börjar nysta i sin släkt och inser att den person som hela släktens mörker härstammar från är morfar Sven Stolpe. Alex bestämmer sig för att ta reda på mer om honom och hans liv.

Därefter målas en kärlekshistoria upp mellan Sven Stolpes fru Karin och den unge författaren Olof Lagercrantz. Deras passionerade romans är omöjlig och olycklig från början till slut. Boken är skriven med Schulmans karaktäristiska språk; lättläst men ändå fullt av innehåll. Intrigen är intresseväckande, men inte överdriven eller orealistisk. Den är ganska vemodig rakt igenom, samtidigt som den är fint berättad.

Jag skulle rekommendera boken till alla som tidigare läst Alex Schulman och uppskattat hans tidigare böcker, eftersom denna är skriven i samma stil. Det är ingen feelgood bok, men väcker ändå en hel del känslor och lämnar ett bestående intryck på läsaren.