Franska kort

Fransk kort
Bok av Anna-Lena Brander
Bland kolonistugorna i Uppsala blommar pioner och träden dignar av frukt, men i takt med naturens gång gror även svek och skandaler. När flera kvinnor inser att de fallit offer för en lömsk charmör, drar en skugga av obehag in över sommar- idyllen. Snart hittar kvinnorna nya sidor hos sig själva, och varandra, som de inte visste fanns. De utvecklas och vågar. Hittar nya vänner, och nya kärlekar. Franska kort är en berät- telse som både ger dig rysningar och lockar till skratt. En riktig feelgood-deckare med hög igenkänningsfaktor!
Till min elvaåriga förlovningsdag i november 2019 fick jag att paket av sambon som inte hade glömt bort att jag ville läsa Anna-Lena Branders bok Franska kort. Det är en bok där handlingen utspelar sig i Tunakolonin här i Uppsala.

Jag grep mig an de franska korten och drömde mig bort till en varm pensionärstillvaro med konstnärligt skapande, odlingar och en och annan charmör med skumma avsikter.

Gustav är en charmig konstnär med stuga i Tunakolonin. Många är kvinnorna som dras till honom. Gustav har en dröm att väcka sitt lite slumrande konstnärskap. När boken börjar består hans konstnärskap mest i att hålla olika konstkurser för intresserade på "Kollan". Men så får han en idé om att återskapa erotiska franska kort av den typen som florerade vid 1800-talets slut. Det visar sig emellertid att det är svårt att hitta modeller. Därför tar Gustav till ganska uppseendeväckande och i mina ögon tämligen förskräckliga metoder. Så småningom sprider sig en viss misstro på "Kollan" gentemot Gustav. Och vad hände egentligen med Olga..? När Pionens vänner börjar luska i saken ligger Gustav riktigt illa till. Men dessvärre är det inte ”pionerna” som hotar honom mest.

Ja nån läskig deckare är inte detta direkt från början även om såväl dödsfall som droger finns med i berättelsen. Boken blir emellertid mer obehaglig mot slutet. Men mest är detta just en sån somrig, mysig läsning jag hade hoppats på. Det är också en smått rolig bok, lite pikareskroman så där. Gustav är, trots sitt beräknande och utnyttjande sinne, ändå svår att tycka illa om. Persongalleriet består främst av personer 70+, men inte tycks de leva några händelselösa pensionärsliv för det. Det är så jag rodnar. Roliga och realistiska personteckningar finns det i boken. Det jag emellertid uppskattar mest är miljöskildringarna. Det är som om jag tankar sommarenergi på dem.

Mitt omdöme blir det högsta.