New Hercule Poirot, #4

Morden på Kingfisher Hill

The killings at Kingfisher Hill
Bok av Sophie Hannah
Detektiven med de små grå cellerna återuppstår i ett klurigt pusseldeckarmysterium i sann Agatha Christie-anda. Hercule Poirot kontaktas av Richard Devonport, som vill att detektiven ska bevisa att hans fästmö Helen är oskyldig till mordet på hans bror Frank. Poirot reser med buss till Devonports exklusiva egendom på Kingfisher Hill. På bussen kräver plötsligt en upprörd kvinna att få gå av. Hon är övertygad om att hon kommer bli mördad om hon stannar kvar i sitt säte. Poirot får onda aningar, och hans känsla bekräftas när ytterligare ett mord sker. Kan det nya mordet och händelsen på bussen vara ledtrådar till att lösa mysteriet om vem som dödade Frank? Och hinner Poirot hitta mördaren och rädda en oskyldig kvinna från galgen? Morden på Kingfisher Hill, Sophie Hannahs fjärde bok med den omisskännlige belgiske detektiven i huvudrollen, bjuder på en finurlig och engagerande mordgåta.
En spännande pusseldeckare med en av mina absoluta favoritdetektiver; Hercule Poirot! Boken bjuder både på AHA- och "hakan nere vid knäna"-upplevelser. Rekommenderas!

Det här är den tredje boken som författaren skrivit om Hercule Poirot; de två andra heter "Monogrammorden" och "Stängd kista".
I den här boken är berättarrösten kommissarie Edward Catchpool. Han och Poirot har tagit bussen för att åka till Kingfisher hill. Anledningen till bussresan har Catchpool ingen aning om; men det visar sig snart vara ett Riktigt mysterium...

Längs med vägen får de båda kompanjonerna träffa på den ene konstiga än den andra. Svårigheten är att lista ut vem som egentligen talar sanningen om ens någon gör det?

Tycker att det är ett spännande fall som liksom originalberättelserna bjuder på den klassiska ”pusseldeckarspänningen”. Ser också likheter med två av Agatha Christies böcker; "Nemesis" och "Liket i biblioteket".
Jag ska vara ärlig och erkänna att jag aldrig har läst en bok av Agatha Christie, eller om Hercule Poirot tidigare. Däremot pratade jag en del om Christie för mina gäster när jag arbetade som guide på Nilen i mina yngre dar. Så jag hade lite koll på henne men inget rörande hur hennes skrivande såg ut. Nu är ju denna bok inte skriven av Christie utan av Hannah. Men hon har alltså blivit headhuntad av Agathas familj för att herr Poirot ska få leva vidare. Så jag tänker att språken och utformningar rimligtvis borde vara något så när lika (rätta mig gärna om så inte är fallet!).
Boken har ett fint flöde där ledtråd efter ledtråd läggs på. Språket och beskrivningarna tar en verkligen till 30-talet och jag kommer på mig själv flera gånger att gå runt att mumla "n'est-ce pas?", "mon ami".
Jag gillar boken och fullkomligt älskar bokens omslag, så snygg!
Klurig som alltid! En bra pusseldeckare men inte riktigt i klass med Christie, men så är det nog omöjligt att mäta sig med deckardrottningen själv.

Sophie Hannah gör åter ett bra jobb! Karaktärerna är intressanta, och alla är misstänkta tills motsatsen bevisats ;)
En bok som fortsätter i samma stil som Agatha Christie. Miljöerna är intressanta, det finns spännande karaktärer och intrigen är snillrik. En riktigt bra pusseldeckare och det är härligt att Hercule Poirot har kommit till liv igen.
Det här är min andra bok i den nya serien med Agatha Christies Hercule Poirot och jag måste säga att jag älskar pusseldeckare! Visst kan det vara frustrerande att behöva vänta på att alla trådar ska nystas upp av Poirot och när alla ljuger till höger och vänster så är det klart man blir förvirrad. Boken är berättad ur hans senaste "sidekick" polismannen Edward Catchpools synvinkel och det känns som ett smart drag då han ofta är lika aningslös som läsaren medan Poirot är den som har stenkoll på exakt vilka frågor som man bör ställa.

I början av boken så kändes historien lite långsökt, med många mysterier och frågor, men allt eftersom så vävs handlingen samman och vart och ett av frågorna får sig ett svar. I slutet så knyts alla lösa trådar ihop och även om jag listade ut en del av det som skulle hända i ungefär samma takt som Poirot så var det skickligt skrivet och inte alls så där förutsägbart som många deckare kan tendera att bli. Stämningen i boken är sådär mysigt engelsk och karaktärerna är tidstypiska och komplexa. Jag rekommenderar verkligen Morden på Kingfisher Hill - tillsammans med en god kopp te - om man vill läsa en riktigt underhållande tankenöt.