Mot öster soldat

Bok av Jan Fridegård
"Mot öster soldat" innehåller två romaner, såväl "Mot öster soldat" som "Soldatens kärlek". Här skildras kriget mot Ryssland 1808-1809 utifrån en ung lantvärnssoldat, Johan Malm, och hans kamrater. En hop bondpojkar som man inte ens har råd att utrusta med uniformer innan de skickas österut mot ryssen. De illusioner Johan haft om soldatlivets glans och hjältemod får snart sina allvarliga knäckar. Överskeppningen blir en pärs och vid den finska kusten får de unga soldaterna sitt elddop. Det blir ingen framgång för de svenska vapnen, men Johan klarar sig helskinnad denna gång. De unga soldaternas umbäranden i fält med dödsskräck, prygelstraff och hungersnöd bär verklighetsprägel. Johan kommer efterhand att delta i flera strider och lär sig behärska både sin rädsla och sitt gevär. Även hans mor, Margareta, och morfar, bonden Eric Hansson, tar plats i denna skildring av kriget bortom hjältehistoriens kulisser.
Ett gäng böcker jag minns från mitt föräldrahem var Jan Fridegårds böcker. Efter mammas bortgång fick de flytta hem till mig. Jag fann att de ingår i lite olika serier. Mot öster soldat ingår i Soldat-sviten. Där är boken den tredje delen av fem. Boken kom ut 1961.

Den här boken börjar på Polacksbacken i Uppsala. Den unge Johan Malm har tagit värvning som lantvärnsman, indelt soldat, i kriget mot Ryssland. Soldatsviten handlar om författarens farfarsfar – och den här boken även lite om hans familj, liv och villkor under åren kring 1800. Det som börjar i oro inför att inte ha uniform och plågan av skoskav byts mot de fasor som krig och dödande innebär. Johan Malm är kanske oerfaren som krigare, men han har nånting som gör att han blir omtyckt av såväl befäl som kamrater – och han klarar sig ganska bra i den här delen.

Bitvis är boken skriven på dialekt. Det tar en stund att få upp lässnabbheten i dialogerna även om det inte är nån knepig dialekt. I övrigt är språket ganska kortfattat och meningarna inte särskilt långa. Det som hade kunnat skrivas vitt och brett om skildras mer konstaterande. Jag gillar det här. Jag gillar författarens sätt att beskriva på ett klart och enkelt sätt utan en massa tillgjordheter. Sen var det förstås en miss av mig att inte ha läst de två inledande böckerna i sviten.

Mitt omdöme blir högt.