Sorgbägare

Bok av Annika Bengtsson
Caroline har varken sett sin mamma eller sin bror på trettio år. Hon har inte ens berättat för någon att de lever. Men när hennes bror en dag kommer gående på gatan kan hon inte, efter att den första chocken lagt sig, låta bli att söka upp honom. Hon tror att hon kan gå vidare sedan, fortsätta livet som det var innan hon återsåg honom. Men de onda minnena vaknar, oron väcks till liv och hon inser att hon inte längre kan blunda och förneka. Hon måste hitta sin mor och ställa henne till svars. Hon måste få veta varför allt blev som det blev. Samtidigt är Ulf, som hon varit tillsammans med i över ett år, otålig och vill att de ska flytta ihop. Caroline värjer sig. Visst vill hon ha honom i sitt liv, men vågar hon satsa på förhållandet? Sedan hon flyttade hemifrån som sextonåring har hon aldrig levt tillsammans med någon. Är Ulf mannen som ska lyckas riva murarna hon byggt upp runt sig själv? Med Caroline har Annika Bengtsson skapat en av sina bästa romangestalter. Förmodligen är "Sorgbägare" hennes hittills bästa bok. Björn Gunnarsson, Hallandsposten
Annika Bengtssons roman "Sorgbägare" är ganska tung och mörk att läsa. Huvudpersonen Caroline upplever jag som cynisk och ganska kall och i början störde det mig. Allt eftersom hennes bakgrund blottas bit för bit, fick jag bättre förståelse för henne och hennes beteende - fast Caroline var ändå ingen som jag kom att tycka om eller hyste några starkare känslor för.

Trots detta ville jag ändå veta vad som skulle hända. Jag vet inte om jag kan säga att berättelsen var särskilt spännande, för i mina ögon kändes den mest som en "vardagsbetraktelse", men det är något med Annika Bengtssons sätt att skriva som fångade och höll kvar mitt intresse.

"Sorgbägare" är långt ifrån en feelgoodroman eller "och så levde de lyckliga i alla sina dagar", men ändå upllevde jag slutet som hoppfullt. Det kändes som att Caroline hade blivit starkare.

Jag läser gärna mer av Annika Bengtsson.