Den här boken - Minnenas skuggor (första delen i en serie) av Kai Bruno gav mig både krypningar och rysningar! Den handlar om en familj där det förflutna ger hemska efterskalv och sprider sig vidare likt cancer. Även jag som läsare börjar tvivla på vad som är verkligt eller inte och hela tiden känns det som att ondskan kryper närmare då den får fritt spelrum eftersom ingen verkar kunna göra sig förstådd eller kan/vill prata om det. Finns det onda bara kollektivt i deras huvuden eller finns det även en parallell värld? Här handlar det verkligen om meningen med livet och om att stå på den yttersta kanten. Det är en riktigt, riktigt bra bok som jag hade velat lägga ifrån mig om jag bara kunnat, när jag väl börjat läsa den gick det inte att sluta trots obehags känslor som nästan fick mig att krypa ur skinnet ibland. Satt och sträckläste den i flera timmar.
Boken handlar om en familj med vissa dysfunktionella drag. Det är alkohol, psykisk ohälsa och suicid i familjen. Allt detta beskrivs med stor trovärdighet, känns som att han vet vad han skriver om.
Det finns hela tiden ett bra driv i boken som gör att man vill läsa vidare och ta reda på vad som händer i allas liv.
Boken är intressant, annorlunda och inte som någon annan bok jag läst tidigare. Jag gillar att man lär känna personerna ordentligt allt eftersom. Jag tycker också det är kul att man får följa dom över lång tid, över generationer.
Inslag av magisk realism som gör boken unik.
Slutsats: Rekommenderas!
Det finns hela tiden ett bra driv i boken som gör att man vill läsa vidare och ta reda på vad som händer i allas liv.
Boken är intressant, annorlunda och inte som någon annan bok jag läst tidigare. Jag gillar att man lär känna personerna ordentligt allt eftersom. Jag tycker också det är kul att man får följa dom över lång tid, över generationer.
Inslag av magisk realism som gör boken unik.
Slutsats: Rekommenderas!