Äga, leva, dö . från föremål till egodel - en moralisk betraktelse av tingen

Tomas Brytting
Lär känna dina ägodelar och dig själv på djupet. Tomas Brytting reder ut villkoren för hur umgänget med föremål ska förmedla viktiga värden, kanske till och med självkänsla och livsmening. De kan bli egodelar och värdedon. Lika viktigt är existentiell städning, att kunna skilja mellan det meningsfulla och det triviala. Vägen dit kantas av inblickar i filosofi och psykologi, asketiska traditioner, existentiell marknadsföring, frivillig enkelhet och andra fascinerande insikter.   Tomas Brytting är professor i organisationsetik, docent i företagsekonomi och en uppskattad röst i radioprogrammet Tankar för dagen. 
Vilka föremål skulle du rädda om ditt hem var på väg att brinna ner?

"I konsekvensens namn måste vi därför acceptera att Big Bang även skapade/ orsakade jordens alla djur, vägar, köksluckor, porslinshemuler, dig och den här boken - även om det tagit 13,7 miljarder år."

Tomas Bryttings filosofiska verk om föremål och hur dessa blir vår egendom, samt hur de värderas är en intressant och minutiöst genomförd undersökning om ägandet och om ägandets betydelse för människor. Vilka föremål värderas? I vilket sammanhang? I vilken fas?

Visst är det frustrerande hur mycket snygga retrokläder som slängts när människor på 70-talet rensade förråden? Hur kan en vanlig men specifik BIC-penna anses avgörande för huruvida en student klarar av sin tentamen? Hur lyckades tobaksbolagen locka kvinnor till att ta över en så mansdominerad vana som rökning? Och vad är väl ett stulet instrument utan sin världskände tidigare ägare?

Dessa frågor och många fler besvaras i boken. Brytting försöker följa med i kedjan där föremål blir en så kallad egodel, passerar sakerna genom ett livets mening-filter där han undersöker var tingen passar in. Jag tänker efter på de ting som gör mig glad, och de som definierar mig.

För ett par år sedan var vårt hem nära att brinna ner. Vi såg elden på väg hem från vårt café, kastade oss in i huset och räddade följande: en koftjacka från 70-talets min mamma köpte när hon modellade i New York, en vitamix, en symaskin, mina dagböcker och en koffert full med fotografier. Vad betyder det? Är jag så fäst vid det förflutna att det förflutna äger mig? Är in man fri från "egodelar"?

Boken är abstrakt på sina ställen men överraskar med fina anekdoter samt ett Konmari och frivillig enkelhet-ivrande som smittar av sig. "Äga, leva, dö" väcker onekligen många intressanta frågor som jag kommer att tänka på en lång tid framöver, bland annat ett citat från Per Svensson som säger att "... autenticitet är en överskattad och lyckligtvis sällsynt egenskap hos verkligheten."