"Tässä on kaikki mitä erittäin hyvältä trilleriltä edellytetään." - Bokpool
Ruotsin dekkarikuningattaren mehukas taidonnäyte kovaksikeitetyn dekkarin saralla. Naseva dialogi ja kiero juonenkuljetus osuvat lukijaan kuin jarruton rekka.
Asianajaja Martin Benner on pirullisessa pinteessä ryhdyttyään selvittämään lukuisista murhista tuomitun Texasin Saran tapausta. Pelastaakseen itsensä hänen on ensin löydettävä Saran pieni poika, Mio, joka katosi päiväkodin pihalta. Häikäilemätön mafiajengi ei jätä Benneriä rauhaan ennen kuin poika löytyy. Kiristyssilmukan edelleen tiuketessa Bennerin on selvitettävä kuka lavastaa hänet yhä uusiin murhiin, joita hän ei ole tehnyt. Joku seuraa Bennerin liikkeitä karmivan läheltä, näkymättömänä pysyen. Löytyykö Mio ennen kuin Benneriltä loppuu aika? Mion blues on jatkoa Lotus bluesissa alkaneelle jännitystarinalle.
Ruotsalaisen Kristina Ohlssonin älykkäät ja taitavasti rakennetut dekkarit ovat nostaneet hänet Pohjoismaiden suosituimpien jännityskirjailijoiden joukkoon. Ohlssonilta on aiemmin suomennettu viisi rikostutkija Fredrika Bergmanista kertovaa dekkaria NUKKETALO, TUHATKAUNOT, VARJELIJAT, PARATIISIUHRIT ja DAAVIDINTÄHDET. Suosittujen dekkareidensa lisäksi hän on kirjoittanut neljä nuorille suunnattua jännitysromaania, joista jokainen on ollut Ruotsissa listaykkönen. Keväällä 2016 suomeksi ilmestyi asianajaja Martin Benneriä käsittelevä LOTUS BLUES, MION BLUES on kaksiosaisen jännitystarinan päätösosa.
Kristina Ohlsson on Lähi-itään ja EU:n ulkopolitiikkaan erikoistunut politiikan tutkija, joka on työskennellyt Ruotsin turvallisuuspoliisissa, ulkoasiainministeriössä sekä viimeksi ETYJ:n analyytikkona Wienissä. Ohlsson aloitti ensimmäisen romaaninsa Nukketalon kirjoittamisen ollessaan työkomennuksella Bagdadissa. Tukholmassa asuva Ohlsson on ollut vapaa kirjailija vuodesta 2012.
Fortsättningen på Lotus Blues (läs lotus innan du kör vidare på Mio, jag gjorde misstaget att jag läste Mios först - det är inte en fristående serie). Spännande bok och du sitter bokstavligen och biter på naglarna till sista sidan. Älskar kristinas sätt att skriva. Humor och en magisk karaktärsbygge!
Fortsättningen på Lotus blues
En fyraåring är försvunnen och Martin Benner hjälper till i sökandet.
Precis som Lotus blues, e detta en spännande bok. En riktig bladvändare och man vill veta hur allt kommer utspela sig
Rekommenderas
En fyraåring är försvunnen och Martin Benner hjälper till i sökandet.
Precis som Lotus blues, e detta en spännande bok. En riktig bladvändare och man vill veta hur allt kommer utspela sig
Rekommenderas
Mios blues av Kristina Ohlsson är den andra och avslutande delen i Martin Benner-serien.
I Mios blues fortsätter advokaten Martin Benner att leta efter pojken Mio. Samtidigt som han jobbar på detta försöker nån sätta dit honom för flera mord. Martin Benner blir nåt av en mordmagnet – de flesta han träffar i samband med fallet möter döden. Och då inte på nåt lugnt och stilla sätt. Det skruvas också åt kring Martin själv och hans närmaste familj är så hotad att han till sist inte har nåt annat val än att i princip gå till sin egen avrättning.
Kanske ännu mer än i första delen är nästan ingen den h*n utger sig för att vara. Bobby är inte Bobby, Susanne är inte Susanne, inte heller Veronica är Veronica. Att sen två personer heter Elias och Lucifer förvirrar saken ytterligare. Dessutom är den där Lucifer inte heller den en tror. Nä, inte ens självaste Martin Benner är det.
Ja, det låter ju som lite av en cirkus, men jag tycker ändå att del två är snäppet bättre än del ett. Eller kanske handlar det om att jag har börjat vänja mig vid den hårdkokta stilen? Precis som Lotus blues är Mios blues väldigt välskriven stilistiskt sett och jag tycker att den är mer spännande än första delen. Allt får dessutom sin förklaring i slutet. Sånt gillar jag.
Mitt omdöme blir högt.
I Mios blues fortsätter advokaten Martin Benner att leta efter pojken Mio. Samtidigt som han jobbar på detta försöker nån sätta dit honom för flera mord. Martin Benner blir nåt av en mordmagnet – de flesta han träffar i samband med fallet möter döden. Och då inte på nåt lugnt och stilla sätt. Det skruvas också åt kring Martin själv och hans närmaste familj är så hotad att han till sist inte har nåt annat val än att i princip gå till sin egen avrättning.
Kanske ännu mer än i första delen är nästan ingen den h*n utger sig för att vara. Bobby är inte Bobby, Susanne är inte Susanne, inte heller Veronica är Veronica. Att sen två personer heter Elias och Lucifer förvirrar saken ytterligare. Dessutom är den där Lucifer inte heller den en tror. Nä, inte ens självaste Martin Benner är det.
Ja, det låter ju som lite av en cirkus, men jag tycker ändå att del två är snäppet bättre än del ett. Eller kanske handlar det om att jag har börjat vänja mig vid den hårdkokta stilen? Precis som Lotus blues är Mios blues väldigt välskriven stilistiskt sett och jag tycker att den är mer spännande än första delen. Allt får dessutom sin förklaring i slutet. Sånt gillar jag.
Mitt omdöme blir högt.
I denna bok är det många personer, vändningarna och ledtrådar
Om någon skulle be mig återberätta storyn i skulle det bli så invecklat så ingen skulle kunna hänga med men författen lyckas på ett lysande sätt lotsa mig som läsare genom varje del så allt blir självklar och aldrig förvirrande eller svårt att följa.
Vissa böcker biter tag i en från första sidan. Denna bok är sådana Jag gillar allt karaktärena , humorn, språket och storyn.
Om någon skulle be mig återberätta storyn i skulle det bli så invecklat så ingen skulle kunna hänga med men författen lyckas på ett lysande sätt lotsa mig som läsare genom varje del så allt blir självklar och aldrig förvirrande eller svårt att följa.
Vissa böcker biter tag i en från första sidan. Denna bok är sådana Jag gillar allt karaktärena , humorn, språket och storyn.
Ojojoj, detta är rafflande spänning på hög nivå! För att till fullo upplevas bör serien läsas i ordning.
Sträckläste boken och hade svårt att lägga den ifrån mig, bra driv hela vägen.
Sträckläste boken och hade svårt att lägga den ifrån mig, bra driv hela vägen.