Osasto Q pitää majaa tuttuun tapaan Kööpenhaminan poliisitalon kellarissa, mutta haasteet ovat kaikkea muuta kuin tuttuja. Ryhmän kokoava voima Rose on vajonnut psykoosiin. Synkät tapahtumat menneisyydessä ja syyllisyyden paino kummittelevat hänen mielessään.
Poliisin ylimmän johdon uusi kanta on, että Osasto Q ei ole onnistunut ratkaisemaan riittävästi kylmiä tapauksia. Rosen poissaolon aikana vaillinainen ryhmä - sen johtohahmo Carl Morck, Assad ja Gordon - tekevät kaikkensa vakuuttaakseen johdon ja saadakseen jatkaa töitään. Sitten Kongens Have -puistosta löytyy vanha nainen murhattuna, ja järkensä menettänyt autoilija käynnistää nuorten naisten murhanhimoisen jahdin. Onko rikosten välillä jokin linkki?
Selfiet on seitsemäs Osasto Q:sta kertova kirja, ja se keskittyy Rosen salamyhkäiseen menneisyyteen.
I Jussi Adler-Olsens bok Selfies är Avdelning Q, som jobbar med cold cases, som vanligt hotad av nedskärningar. Den här gången har dess sekreterare Rose totalt flippat ut och gått in i en psykos, nåt som nästan lägger ner avdelningen eftersom hon endast har skickat in 15 och inte 65 rapporter… Men så blir en äldre kvinna ihjälslagen och Carl Mørck tycker att fallet påminner om ett äldre, ouppklarat dito. Samtidigt är det nån som kör ihjäl unga kvinnor och smiter från olycksplatserna. Nån av de inblandade har dessutom medverkat i ett rån mot en nattklubb. Och Rose försvinner spårlöst. Självklart hänger alla fallen ihop. Det kan tyckas rörigt – och det är det bitvis – men författaren lyckas knyta ihop påsen i slutet. Som så ofta i hans böcker blir slutet för övrigt en kamp mot tiden.
Den här boken är riktigt spännande, precis som övriga i serien. Men den är lite rörig och kapitlen är skrivna utifrån olika inblandade personers perspektiv, vilket gör handlingen en smula hattig. Samtidigt tycker jag att inte bara kriminalfallen utan skildringen av dem som utnyttjar samhället – och samhället som slår tillbaka – känns realistisk. Att författaren också väver in psykisk sjukdom och ger en otroligt insiktsfull beskrivning av detta lidande gör boken än bättre.
Mitt omdöme blir högt.
Den här boken är riktigt spännande, precis som övriga i serien. Men den är lite rörig och kapitlen är skrivna utifrån olika inblandade personers perspektiv, vilket gör handlingen en smula hattig. Samtidigt tycker jag att inte bara kriminalfallen utan skildringen av dem som utnyttjar samhället – och samhället som slår tillbaka – känns realistisk. Att författaren också väver in psykisk sjukdom och ger en otroligt insiktsfull beskrivning av detta lidande gör boken än bättre.
Mitt omdöme blir högt.
I den här boken får vi lära känna Rose, kvinnan på avdelning Q, som genomgår en svår psykos. Carl Mörck och Assad får klara sig utan hjälp från henne, men brotten visar sig hjälpa Rose att minnas.