Tulitodistaja

The fire witness
Bok av Lars Kepler
Den finlandssvenske kommissarien Joona Linna blir kallad till Birgittagården, ett slutet boende för unga kvinnor som har ett destruktivt beteende. En av flickorna som bor där har blivit mördad. När Joona tittar ner i sängen på den döda flickan, upptäcker han något konstigt med henne. Han försöker att koncentrera sig, men det är inte helt lätt eftersom rummet han befinner sig i är fullkomligt nedstänkt av blod.
Otroligt spännande bok genomgående. Bra karaktärer och en riktig bladvändare, är inte så snabb på läsa men denna gick de fort!
Denna bok började riktigt bra. Jag fastnade för denna mystiska början men ju mer boken fortskred tappade jag intresset mer och mer.
Handlingen blev mer svagare ju längre den fortsatte. Ok bok.
Skrämmande och kusligt på hemmet för unga flickor. Det finns mystiska inslag som jag verkligen älskar.
Det här är tredje boken om kriminalkommissarie Joona Linna. Den här gången får vår klarsynta kommissarie bland annat besöka Birgittagården, en ensligt belägen anstalt för unga beteendedestruktiva kvinnor. En av de intagna mördas nämligen en kulen höstnatt, på anstaltens isolering dessutom. Den hädangångna flickan hittas i det blodnedstänkta rummet på en brits, händerna är märkligt placerade, döljandes ansiktet. Inga vittnen ger sig till känna och ingen tycks ha sett något konstigt. Linna får anstränga sig för att hitta värdefulla spår, vilket han till slut gör. En kvinna ringer en tid efter mordet till polisens tipstelefon, hon lämnar lite konstig information, påstår att hon vet något om mordet och begär först pengar, men övergår sedan mer desperat till att be dem lyssna. Mycket tyder på att en av de andra intagna patienterna är mördaren, ja det är spåret som följs till en början. Men jakten på förövaren är inte alltid spikrak, oväntade svängar sker, våldsamheter och gåtor stöts på under vägens gång.

Detta är ännu en välskriven kriminalroman av paret Kepler, väldigt detaljrik och därför trovärdig i mångt och mycket. De över femhundra sidorna ställer inte till något problem, bladen vänds fort med tiden. Vi har lite märkliga inslag med spiritistiskt medium, andar och spöken. Men det funkar faktiskt, det lägger till en annan dimension i det hela, även om viss förvirring uppstår till en början. Ja, det är en ganska komplex story, med inblick i unga kvinnors tankevärldar, imaginära förvisso, men man förstår ju att problematiken finns i verkligheten. Det är givetvis hur, av vem och varför mordet skedde där på anstalten som upptar ens egna analysbanor större delen av boken. Varför var det ingen som såg något? Ja, det går ju att ljuga såklart. Nä, det är bara att lyfta på hatten och gratulera till en kuslig och intrikat story. På minussidan är det svårt att komma på något, men jag kan bara nämna att boken nog kan upplevas lite rörig emellanåt i sin omfattning. Eldvittnet rekommenderas givetvis till alla älskare av väl författade kriminalromaner, och till dem som helst har tid att sträckläsa den.
Det här är tredje boken om kriminalkommissarie Joona Linna. Den här gången får vår klarsynta kommissarie bland annat besöka Birgittagården, en ensligt belägen anstalt för unga beteendedestruktiva kvinnor. En av de intagna mördas nämligen en kulen höstnatt, på anstaltens isolering dessutom. Den hädangångna flickan hittas i det blodnedstänkta rummet på en brits, händerna är märkligt placerade, döljandes ansiktet. Inga vittnen ger sig till känna och ingen tycks ha sett något konstigt. Linna får anstränga sig för att hitta värdefulla spår, vilket han till slut gör. En kvinna ringer en tid efter mordet till polisens tipstelefon, hon lämnar lite konstig information, påstår att hon vet något om mordet och begär först pengar, men övergår sedan mer desperat till att be dem lyssna. Mycket tyder på att en av de andra intagna patienterna är mördaren, ja det är spåret som följs till en början. Men jakten på förövaren är inte alltid spikrak, oväntade svängar sker, våldsamheter och gåtor stöts på under vägens gång.

Detta är ännu en välskriven kriminalroman av paret Kepler, väldigt detaljrik och därför trovärdig i mångt och mycket. De över femhundra sidorna ställer inte till något problem, bladen vänds fort med tiden. Vi har lite märkliga inslag med spiritistiskt medium, andar och spöken. Men det funkar faktiskt, det lägger till en annan dimension i det hela, även om viss förvirring uppstår till en början. Ja, det är en ganska komplex story, med inblick i unga kvinnors tankevärldar, imaginära förvisso, men man förstår ju att problematiken finns i verkligheten. Det är givetvis hur, av vem och varför mordet skedde där på anstalten som upptar ens egna analysbanor större delen av boken. Varför var det ingen som såg något? Ja, det går ju att ljuga såklart. Nä, det är bara att lyfta på hatten och gratulera till en kuslig och intrikat story. På minussidan är det svårt att komma på något, men jag kan bara nämna att boken nog kan upplevas lite rörig emellanåt i sin omfattning. Eldvittnet rekommenderas givetvis till alla älskare av väl författade kriminalromaner, och till dem som helst har tid att sträckläsa den.