Sivuhenkilö

"Jag har ingen partner, ingen rymlig familjebil eller ens en soffa". Vi följer huvudpersonen genom fyra årstider. Hon bor ensam i en lägenhet som hennes pappa har köpt åt henne. Hon har en grön madrass, krukväxter och en krok i taket. Hon äter mestadels nudlar till middag. Och så har hon släppt en bok.
🔻
Jag märker medan jag läser hur jag läser om meningar flera gånger bara för att de är så bra skrivna. Sättet Saara formulerar sig på, hennes skrivspråk är i min mening fantastiskt. Det är naket, finurligt och on point.
🔻
Boken är på något vis tragikomisk och flera bisarra situationer dyker upp där man undrar om man ska skratta eller gråta. Den beskriver ensamhet. Men är det en ofrivillig ensamhet eller en vald ensamhet som huvudkaraktären befinner sig i? Den beskriver ett utanförskap där vänner och syskon gifter sig, skaffar barn och hus medan huvudkaraktären köper en radio för fem euro och släpper en bok.
🔻
Huvudkaraktären frågar sig "tänk om ensamhet inte har med att jaga en partner eller kolla på Bridget Jones-filmer att göra? Tänk om ensamheten inte är ett mellansteg? Kan man leva ett människovärdigt liv, utan att behöva bli deprimerad på grund av antagandet att alla människor med självrespekt har en partner och helst också barn?".
🔻
Författaren skriver att huvudkaraktären inte längre vill vara en sidoperson, en person som betraktar sitt eget liv från sidan. Hon letar efter sitt livs mening.
🔻
Om det inte redan märkts så tyckte jag väldigt mycket om den här boken och rekommenderar den starkt!