Porto Francon vartija

Bok av Ann Rosman
Två historier... den första är om Agnes som ung kvinna lämnar sin hemö sent 1700-tal eftersom hon inte vill gifta sigmed den tilltänkte. Flyr till Marstrand och gifter sig med Oscar. Får barn och barnbarn. Den andra historien utspelar sig i nutid. Karin Adler blir inkopplad på ett fall då man hittar ett lik som legat i mossen sedan 1800-talet...

Det var länge sedan jag läste (eller i detta fallet lyssnade) på något av Ann Rosman. Jag minns att jag tyckte det var bra... Jag tyckte om växlingen mellan nutid och dåtid och hur de vävdes samman i slutet. Denna var inget undantag... enda skillnaden är att jag nu tycker att det är synd att kalla detta deckare. Som en historisk roman är den bra men som deckare tycker jag inte att det är bra. 🎧🎧🎧 av 5.
Det var inte så länge sen jag upptäckte Ann Rosmans deckare med Marstrand som miljö och kriminalinspektör Karin Adler som centralfigur. Jag har hittat ett par av böckerna second hand, men Porto Francos väktare nätshoppade jag.

Som vanligt löper en historisk berättelse parallellt med en nutida. I den här boken blir det tre ingångar. Läsaren får följa Agnes som i slutet av 1700-talet stiger i land i Marstrand förklädd till Agne. Agnes flyr hemmet eftersom hon inte vill gifta sig med den man som utvalts åt henne. I nutid får läsaren följa Vendela, hennes son Charlie, brodern Rickard och hans fru Jessica samt Astrid. Vendela och Rickard äger ett hus på Klöverön, ett hus som gamla Astrid har anknytning till. Jessica vill tvinga fram en försäljning av huset. Den tredje ingången är en kvinna med ett spädbarn som hittas döda i en mosse. Karin Adler kopplas in på fallet med att försöka identifiera de döda. Så sker ett otäckt dödsfall på ett dass. Självklart hänger alla delar ihop – även nutid och dåtid.

Den här boken, som är den tredje i serien, är nog den allra bästa. Jag gillar att läsa om historiska händelser såväl som spänning. Ann Rosman lyckas kombinera dessa tu på ett suveränt sätt. Ofta lär jag mig nya saker av Ann Rosmans böcker. Den här gången lärde jag mig om den nionde paragrafen som gällde ett tag i Marstrand. Den innebar att alla brott – utom dem som hade med liv och ära att göra – hade straffamnesti i Marstrand. Det betydde att polisen inte kunde komma åt brottslingar där.

Jag hade väldigt svårt att lägga ifrån mig boken och läste så snart tillfälle gavs. Delvis lyckades jag räkna ut hur saker och ting hänger ihop, men inte helt. Ann Rosman är dessutom skicklig nog att inte lämna några lösa trådar som fladdrar i vinden – mer än medvetna såna…

Mitt omdöme blir det allra högsta.