Intervju med författaren Eli Åhman Owetz

Eli Åhman Owetz är en prisbelönt feelgoodförfattare som just nu är aktuell med romanen ”Renoveringsobjekten”, en fristående uppföljare till boken ”Brevvännerna.” I romanen möter vi arkitekten Susanne som fått ett prestigefullt uppdrag att renovera en utsliten skofabrik i den gamla bruksorten Grävinge. Uppdraget blir komplicerat när Susanne förstår att det också innebär att hon ska rita om hela Grävinge. Hon ställs inför ett moraliskt dilemma när hon lär känna de trevliga Grävingeborna som riskerar att bli vräkta på grund av henne.

Berätta lite om dig själv och ditt skrivande

Jag jobbade som journalist i ungefär 25 år, till den dag jag började tröttna på branschen och började skriva. Folk brukar fråga varför jag skriver feelgood, och det var helt enkelt för att jag hade tråkigt på jobbet, jag ville bara ha roligt när jag satt och skrev. Det var många år på nyhetstidningar och skrivandet blev bara kopplat till jobb. Jag tappade det lustfyllda fritidsskrivandet, men 2008 började jag blogga om retrodesign – jag tyckte att det var härligt att få skriva på ett lättsamt och roligt sätt. Jag märkte också snabbt att bloggen blev uppskattad. När jag kom tillbaka till det här lustfyllda skrivandet fick jag idén om att skriva en roman.

Dina berättelser utspelar sig runtom i Roslagen – hur kom det sig att detta blev en given plats för dina böcker?

Det är här jag är född och uppvuxen, numera återvändare sedan sex år tillbaka. Jag är uppvuxen på ett gammaldags lantbruk, så detta är verkligen min plats på jorden. När jag började skriva den första romanen bodde jag i Solna, och hade mitt nuvarande hus som fritidshus. Jag längtade då efter att bo här permanent – det var så den första boken tog fart. Jag rör mig i trakter som jag själv tycker om helt enkelt.

Hur växte idén till ”Renoveringsobjekten” fram?

Till Boken

Förra året, när jag var på biblioteksbesök i Hälsingland åkte jag in i en liten ort som hette Arbrå som jag aldrig tidigare varit i. Där fanns en helt stendöd och gammal affärsgata med nedlagda butiker. Det som satte igång min fantasi var att man kunde se att det en gång hade varit en blomstrande gata och ett livligt samhälle. När jag körde hem den dagen funderade jag på vad jag skulle jag kunna skriva om ett sådant samhälle – det hade ju varit så fint en gång i tiden. Jag var väldigt nyfiken på Susanne som är en mindre karaktär ur min bok ”Brevvännerna.” I den boken får man bara reda på att hon är akademiker, så i ”Renoveringsobjekten” utvecklas hon till arkitekt. Susanne får ett väldigt prestigefyllt uppdrag: att bygga om en gammal skofabrik till en lyxig konferensanläggning i det risiga gamla samhället Grävinge. Hon är 53 och har nyligen sagt upp sig från arkitektbyrån, så detta är ett kanonuppdrag. Det visar sig dock att det ligger lite mer i uppdraget, hon ska nämligen rita om hela den gamla Bruksgatan, alla hus ska rivas och de boende kommer att bli vräkta. Susanne hamnar i ett moraliskt dilemma. Hon behöver verkligen uppdraget och pengarna, men börjar efter hand lära känna personerna längs gatan, och uppdraget blir alltmer omöjligt. Boken handlar mycket om vänskap. Det är en viktig ingrediens i feelgood, nästan viktigare än kärlek tycker jag. Vänskaper är det man hämtar kraft ur och utvecklas av. Susanne få nya kompisar och måste bestämma sig om hon ska stjälpa eller hjälpa dem. Moralen är kärnan i boken: hur långt kan man tänkas gå för att själv bli framgångsrik? Det är viktigt att få med något mer än bara en rolig eller gullig historia.

Det är väldigt spännande att karaktärer från dina tidigare böcker dyker upp igen  vad var dina tankar kring det?

Från den tredje boken började jag plocka in karaktärer från tidigare böcker. Mina läsare älskar det, även om de bara dyker upp i en biroll så får de veta hur det går för dem. Jag tycker också att det är väldigt kul, jag känner ju de här karaktärerna. Jag bygger ut folks liv och berättelser och har väldigt roligt medan jag gör det. Även i nästa bok kommer det dyka upp karaktärer från ”Renoveringsobjekten” och ”Brevvännerna.”

Kan det bli jobbigt ibland att ha alla karaktärer och historier i huvudet hela tiden?

Nej, det är bara roligt, de är som gamla kompisar. Jag brukar ofta tänka på hur det hade varit om karaktärer från tidigare böcker hade träffat de nya. Det är roligt att låta folk mötas. Men ibland går det ju inte, om någon är död exempelvis, men jag går ständigt runt och tänker på dessa fiktiva personer. Min man är psykiatrisjuksköterska, han brukar skämta med mig om mina ”röster i huvudet”.

”Brevvännerna” gick till final i Storytel Awards och blev nominerad till årets bok. Hur kändes det?

Jag blev jätteglad. Jag har fått otroligt mycket bra läsarrespons på den boken. Fortfarande droppar det in mejl från folk som känner igen sig. ”Brevvännerna” berörde många, framförallt kvinnor, men även någon man faktiskt. Det finns många fördomar om feelgood, många tycker att det är förutsägbar och dålig litteratur. Men när min bok blev nominerad så tänkte jag att detta var chansen att nå nya läsare, och få dem att förstå att feelgood kan ha ett djup. Det är en väldigt bred och fri genre egentligen. Det är roligt att fler kommer att upptäcka ”Brevvännerna” och förhoppningsvis ge den en chans trots att den har ett glatt och färggrant omslag.