Intervju med författaren Josefine Sandblom om romanen ”Selektiva Selma”

Josefine Sandblom är Motalaförfattaren som skriver där hon står. Just nu är hon aktuell med romanen ”Selektiva Selma.” I romanen får vi möta Selma, en pensionerad Motalabo som blivit riktigt tjurig med åren. Hon lever ett förutsägbart och trist liv med sin tråkiga man Fridolf. Till råga på allt kantas Selmas liv av en ständig kamp med magen och maten. ”Selektiva Selma” handlar om att inte passa in och om att vara ständigt missförstådd både av sig själv och andra. Josefine skriver på ett fyndigt och rappt sätt och boken är en perfekt bladvändare i sommar.

Berätta lite om dig själv och ditt författarskap

Min skrivhistoria sträcker sig tjugo år tillbaka. Då flyttade jag till Motala för att gå en tvåårig skrivarkurs. Det var drömmen, att få skriva hela dagarna, och mitt allra första romanmanus kom till under det sista läsåret då vi skulle fokusera på ett större skrivprojekt. Det blev ändå inte av att jag skickade manuset till några förlag då; jag hade fullt upp med att klämma ur mig ungar ganska tätt och köpa ett gammalt hus med allt vad det innebar av renoveringskaos och vaknätter. När vardagen sedan lugnat ner sig en aning efter ett par år grävde jag fram mitt manus igen. Jag kände mig fortfarande nöjd, så jag skickade det till ett par förlag. Efter en evighets väntan blev jag refuserad av samtliga.

Mina förhoppningar hade varit skyhöga, så jag blev oerhört nedslagen. Vid den här tiden hade jag börjat extraknäcka som recensent och krönikör, och kände allt starkare att skriva var det enda jag ville göra. Med ett stenhårt pannben vägrade jag ge upp och tryckte helt sonika upp boken själv. Så gjorde jag sedan med flera av de manus som följde – då jag helt enkelt inte kunde sluta skriva, men gång efter annan blev jag refuserad. Det fanns inga som helst ekonomiska vinster då jag bara sålde böckerna till närmast sörjande och drömmen om att kunna livnära mig som författare började kännas ouppnåelig.

Förlagsbranschen är tuff att ta sig in i men till slut hade jag skrivit det manus som gjorde det omöjliga möjligt. ”Kalla mig Amanda” såg dagens ljus 2017. Inte mycket slår känslan av att hålla sin första förlagsutgivna bok i handen. Herrejävlar, vad lycklig jag var. Året efter kom uppföljaren ”Han är min”. Sedan hoppade jag på erotiktåget, och under pseudonymen Emma Boss gav jag ut en sensuell novellserie i tio delar direkt för ljud. Nu senast släpptes den fristående romanen ”Selektiva Selma”. Fortfarande är det inte ekonomiskt möjligt för mig att skriva på heltid, men jag kommer aldrig att ge upp drömmen om att en dag få göra det. Hoppet ökar vid varje boksläpp.

Vad betyder läsandet och skrivandet för dig?

Jag vet inte ens vem jag är om jag inte skulle läsa och skriva. Mitt blodomlopp består gissningsvis av bokstäver.

Hur ser din skrivprocess ut?

Mina första böcker skrev jag på känsla precis så som tankarna kom. Det var oerhört roligt, men tidskrävande. Nu med förlag i ryggen arbetar jag betydligt mer strukturerat efter synopsis. Jag vet hela tiden vart jag är på väg med min historia. Till vardags har jag ett heltidsarbete inom ett annat område, så det är på kvällar och helger jag skriver. Vi är lite av enstöringar allihop hemma hos mig, så vi kan sitta hela kvällar vid varsin dator, på olika våningar i huset. Andra förfasas över detta när jag berättar, men vi är alla nöjda, och det är det enda jag bryr mig om.

Varifrån hämtar du inspiration till dina karaktärer?

Överallt. Verkligen överallt. De smaskigaste historierna i mina böcker bygger alla på verkliga personer och händelser, även om jag naturligtvis aldrig skulle hänga ut någon. Jag är nyfiken av naturen, tjuvlyssnar ofta på samtal och älskar att vara med där det händer saker. Sen antecknar jag flitigt i min telefon när jag får ett ”scoop”.

Din senaste roman "Selektiva Selma" är en väldigt unik och fin berättelse. Vill du berätta lite om den och hur den växte fram?

Till Boken

Tack för de fina orden. Den boken är så olik vad jag skrivit innan, och jag var skitnervös inför släppet. Länge har jag velat bjuda in andra till den faktiska vardagen jag lever i där en matproblematik tar upp ofantligt stor del av dagarna. Men jag visste inte hur. Bara att jag ville ge diagnosen selektiv ätstörning en plats i skönlitteraturen, eftersom den mig veterligen inte har funnits där tidigare.

Selma är ju sannerligen en karaktär – hur blev hon en given person att skriva om?

Skriv där du står, säger folk. Och jag är en bitter jävel som samtidigt har nära till skratt. Selma har fått ta ganska många egenheter och erfarenheter från mig när hon ändå skulle få min diagnos, haha. Jag ville att hon skulle väcka hela registret av känslor. Ju mer jag broderade ut henne, desto mer älskade jag henne. Mitt förlag fick mig dock att tona ner henne något – hon var helt galen i den första manusversionen.

Du skriver på ett väldigt fyndigt och roligt sätt, man skrattar ofta till när man läser – hur viktig är humorn i ditt skrivande?

Väldigt viktig. Det måste vara lustfyllt att skriva och för mig är de bästa skrivstunderna de då jag helt oplanerat lyckas få till en scen där jag inte kan sluta flina. Sen är humor otroligt individuellt – du vet aldrig vad som kommer att gå hem hos läsaren.

Kommer det en uppföljare till ”Selektiva Selma”? 

Det var inte planen från början men efterfrågan blev så stor att jag håller på att skriva den nu. Jag får lite hjärtklappning bara av att säga det. Otroligt kul.

Har du några favoritböcker som du vill rekommendera till sommarens läsning?

Sommartid vill jag läsa riktiga hängmatteromaner och då är Sara H Olsson en given författarfavorit. Jag älskar alla hennes lättsamma och roliga böcker.