Tio över ett
Bok av Ann-Helén Laestadius
Det mullrar om natten i Kiruna och Maja har svårt att sova. Hon ställer klockan varje natt vid ett visst klockslag för att kunna väcka familjen om allt rasar samman. Maja har gjort i ordning en flyktväska med det allra nödvändigaste. Att stanna kvar är det enda hon vill, men hon litar inte på den information som basuneras ut.
Hösten är en tid då många litterära priser delas ut. Augustpriset är ett av dem. Ann-Helén Laestadius bok Tio över ett vann Augustpriset 2016 och den har sedan dess varit en av mina absoluta favoritböcker.
Boken handlar om Maja som bor i Kiruna, staden som måste flyttas, eller snarare till viss del rivas, på grund av gruvan som finns under jord. Varje natt vaknar hon klockan tio över ett för att kunna rädda sin familj om huset rasar ner i gruvan när de spränger. Under sängen finns en väska packad om det värsta skulle hända, men ingen verkar förstå hennes rädsla. Mycket snurrar runt i Majas huvud, den snygga hockeykillen Albin i parallellklassen, att bästa kompisen Julia ska flytta till Luleå och att det kanske händer hennes pappa något när han jobbar i gruvan. Familjen har fått en ny fin ny lägenhet, men Maja vill att allt ska vara som vanligt. Att de ska bo kvar i sitt hus nära Julia.
Tio över ett är en bok både om ett samhälle i förändring och en människa i förändring. Den är välskriven och när jag började läsa boken kunde jag inte sluta. En av anledningarna till att jag gillade boken så mycket var att jag kunde känna igen mig mycket i den. Maja är lik mig på många sätt och vi har ett liknande sätt att tänka på. Dessutom gillar hon att läsa precis som jag och är med i en bokklubb. Jag vill kunna relatera till min egen vardag när jag läser och det kunde jag verkligen göra i den här boken.
En viktigt beröringspunkt i boken är Majas oro kring det som håller på att hända i Kiruna. Jag tycker att Ann-Helén Laestadius skildrar oron på ett bra sätt som gör att man förstår Majas känslor. Genom boken kan man som läsare sätta sig in i hur det skulle vara om ens egen stad skulle förändras på samma sätt som Kiruna. Boken om Maja är en fiktiv berättelse men har samtidigt verklighetsförankring eftersom att det här faktiskt sker i Kiruna.
Jag tycker verkligen att Tio över ett förmedlar en trovärdig bild av hur det kan kännas att vara tonåring. Ann-Helén Laestadius beskriver verkligen det stora i det lilla och har prickat rätt på många känslor och händelser jag som tonåring kan känna igen sig i. Beskrivningar och händelser i boken skulle kunna vara direkt tagna ur en skolkorridor vilket jag tror är väldigt viktigt för att ungdomar ska tycka om boken.
Det är hur vardagen, känslorna och relationerna beskrivs som är storheten Tio över ett. Vill du läsa något spännande och actionfyllt är det här inte boken du ska välja men vill du läsa en bok om oro inför förändringar och starka tonårskänslor är Tio över ett den perfekta boken. Det har varit en av mina favoritböcker sedan jag läste den när den var nominerad till Augustpriset 2016 och jag har tyckt lika mycket om den när jag läst om den. Eftersom det är en av mina favoritböcker är det en bok jag gärna tipsar om och jag tror att både ungdomar och vuxna kan ha behållning av den. Gillar man Tio över ett finns det dessutom en lika bra uppföljare som heter Inte längre min. Även där beskriver Ann-Helén Laestadius Majas känslor på ett magnifikt sätt!
Boken handlar om Maja som bor i Kiruna, staden som måste flyttas, eller snarare till viss del rivas, på grund av gruvan som finns under jord. Varje natt vaknar hon klockan tio över ett för att kunna rädda sin familj om huset rasar ner i gruvan när de spränger. Under sängen finns en väska packad om det värsta skulle hända, men ingen verkar förstå hennes rädsla. Mycket snurrar runt i Majas huvud, den snygga hockeykillen Albin i parallellklassen, att bästa kompisen Julia ska flytta till Luleå och att det kanske händer hennes pappa något när han jobbar i gruvan. Familjen har fått en ny fin ny lägenhet, men Maja vill att allt ska vara som vanligt. Att de ska bo kvar i sitt hus nära Julia.
Tio över ett är en bok både om ett samhälle i förändring och en människa i förändring. Den är välskriven och när jag började läsa boken kunde jag inte sluta. En av anledningarna till att jag gillade boken så mycket var att jag kunde känna igen mig mycket i den. Maja är lik mig på många sätt och vi har ett liknande sätt att tänka på. Dessutom gillar hon att läsa precis som jag och är med i en bokklubb. Jag vill kunna relatera till min egen vardag när jag läser och det kunde jag verkligen göra i den här boken.
En viktigt beröringspunkt i boken är Majas oro kring det som håller på att hända i Kiruna. Jag tycker att Ann-Helén Laestadius skildrar oron på ett bra sätt som gör att man förstår Majas känslor. Genom boken kan man som läsare sätta sig in i hur det skulle vara om ens egen stad skulle förändras på samma sätt som Kiruna. Boken om Maja är en fiktiv berättelse men har samtidigt verklighetsförankring eftersom att det här faktiskt sker i Kiruna.
Jag tycker verkligen att Tio över ett förmedlar en trovärdig bild av hur det kan kännas att vara tonåring. Ann-Helén Laestadius beskriver verkligen det stora i det lilla och har prickat rätt på många känslor och händelser jag som tonåring kan känna igen sig i. Beskrivningar och händelser i boken skulle kunna vara direkt tagna ur en skolkorridor vilket jag tror är väldigt viktigt för att ungdomar ska tycka om boken.
Det är hur vardagen, känslorna och relationerna beskrivs som är storheten Tio över ett. Vill du läsa något spännande och actionfyllt är det här inte boken du ska välja men vill du läsa en bok om oro inför förändringar och starka tonårskänslor är Tio över ett den perfekta boken. Det har varit en av mina favoritböcker sedan jag läste den när den var nominerad till Augustpriset 2016 och jag har tyckt lika mycket om den när jag läst om den. Eftersom det är en av mina favoritböcker är det en bok jag gärna tipsar om och jag tror att både ungdomar och vuxna kan ha behållning av den. Gillar man Tio över ett finns det dessutom en lika bra uppföljare som heter Inte längre min. Även där beskriver Ann-Helén Laestadius Majas känslor på ett magnifikt sätt!