Mörkret
The Darkness
Bok av Ragnar Jónasson
Isländska kriminalaren Hulda Hermansdóttir får abrupt lämna sin tjänst ett litet tag innan pensionering. Hon får dock några dagar på sig att utreda ett valfritt fall, och väljer att återuppta ett ouppklarat fall med två unga kvinnor som hittats mördade. Den knappa tiden gör att Hulda tvingas kasta sig rakt in i händelsernas brännpunkt.
Hulda Hermannsdóttir är utredare hos brottsenheten Reykjaviks polis. Hon börjar närma sig pensionsåldern men blir en dag, efter att Hulda underlåtit att anmäla en kvinna som begått ett brott, drastiskt tvingad att lämna sitt jobb. Visserligen med full pension, men Hulda upplever att hennes kompetens tvingats iväg för en ung och oerfaren förmåga. Som en liten kompensation får hon åtminstone några dagar på sig att återuppta ett valfritt äldre fall som förblivit ouppklarat.
Huldas val blir inte svårt. Det rör sig om två ung asylsökande kvinnor från Ryssland som hittats mördade på varsin strand. Utredningen sköttes slarvigt och Hulda misstänker att utredaren avfärdade alla misstankar mot olika personer för att slippa anstränga sig. Hulda får upp flera olika intressanta spår, men hennes chefs låga förtroende för henne gör att hon har mycket begränsad tid på sig att göra sina efterforskningar. Mördaren går fortfarande lös, och Huldas stressade situation gör att hon riskerar att gå rakt in i lejonets kula.
Boken, som är den första i en trilogi, ger läsaren dessutom en bild av människan Hulda. Man får följa hennes uppväxt och de flertalet tragiska ögonblick som kommit att prägla den. Som läsare får man också en inblick i resten av hennes liv, kantat av sorger och tragik.
Boken utgör en frisk fläkt i deckarhyllan, dess mörka innehåll till trots (som är ett lysande exempel på den nya heta genren nordic noir). Den är skriven på ett intensivt och koncentrerat språk som bra speglar sinnesstämningarna. Många nutida deckare och kriminalromaner är ofta för långa för att en läsare ska orka hålla upp intresset hela boken ut, men så är fallet inte här. Läsaren har goda möjligheter att leva sig in i boken och i Huldas känslor.
Man hålls på spänn hela vägen till slutet och den lagom långa berättelsen gör att man gärna håller intresset uppe och dessutom blir sugen på att läsa trilogins nästkommande delar. Boken har också en typ av huvudperson som inte är den vanligaste i deckarvärlden, och författaren har lyckats skapa ett slut som är något oväntat, vilket gör att den inte känns som en deckare i mängden.
Huldas val blir inte svårt. Det rör sig om två ung asylsökande kvinnor från Ryssland som hittats mördade på varsin strand. Utredningen sköttes slarvigt och Hulda misstänker att utredaren avfärdade alla misstankar mot olika personer för att slippa anstränga sig. Hulda får upp flera olika intressanta spår, men hennes chefs låga förtroende för henne gör att hon har mycket begränsad tid på sig att göra sina efterforskningar. Mördaren går fortfarande lös, och Huldas stressade situation gör att hon riskerar att gå rakt in i lejonets kula.
Boken, som är den första i en trilogi, ger läsaren dessutom en bild av människan Hulda. Man får följa hennes uppväxt och de flertalet tragiska ögonblick som kommit att prägla den. Som läsare får man också en inblick i resten av hennes liv, kantat av sorger och tragik.
Boken utgör en frisk fläkt i deckarhyllan, dess mörka innehåll till trots (som är ett lysande exempel på den nya heta genren nordic noir). Den är skriven på ett intensivt och koncentrerat språk som bra speglar sinnesstämningarna. Många nutida deckare och kriminalromaner är ofta för långa för att en läsare ska orka hålla upp intresset hela boken ut, men så är fallet inte här. Läsaren har goda möjligheter att leva sig in i boken och i Huldas känslor.
Man hålls på spänn hela vägen till slutet och den lagom långa berättelsen gör att man gärna håller intresset uppe och dessutom blir sugen på att läsa trilogins nästkommande delar. Boken har också en typ av huvudperson som inte är den vanligaste i deckarvärlden, och författaren har lyckats skapa ett slut som är något oväntat, vilket gör att den inte känns som en deckare i mängden.