Not that kind of girl : en ung kvinna berättar vad hon "lärt av livet"

Bok av Lena Dunham
Lena Dunham, känd från TV-serien Girls, har skrivit en unik bok om hur det är att vara en ung vuxen i dagens samhälle. Hon beskriver allt ifrån att vara överviktig till hur det känns att försöka göra sin röst hörd i ett rum fullt av äldre män. Hon funderar också på hur man finner sin stora kärlek.
Att skriva en självbiografi endast 28 år gammal är självsäkert, kaxigt och till och med lite narcissistiskt. Detta är också tre epitet som många säkert skulle kunna använda för att beskriva Lena Dunham.
Not that kind of girl är egentligen en bok sammansatt av små anekdoter som sträcker sig från Dunhams första år i slutet av 80-talet fram till att hennes karriär började ta fart någonstans runt 2010. Skaparen och huvudrollsinnehavaren till serien Girls beskriver detaljer ur sitt liv på ett underhållande sätt och med ett språk som flyter på väl.
Den ena anekdoten verkar mer osannolik än den andra, samtidigt är det egentligen inte som ifrågasätter sanningshalten i dem. Alla som någon gång haft koll på Lena Dunham vet att den feministiska överklassprofilen från New York inte verkar ha några begränsningar i livet. Hon vågar ta plats på ett lika frisläppt som störande sätt och verkar se sig själv som helt självklar i alla sammanhang.

I boken får man en bild av Lena Dunham som en bortskämd liten prinsessa med stenrika föräldrar. Hennes största problem i livet verkar vara att ingen blir kär i henne - eller åtminstone inte rätt kille - och att hennes föräldrar inte stöttar henne kravlöst i precis allt hon tar sig för. Samtidigt brottas hon med psykiska problem som beskrivs som triviala men som man ändå förstår har ett större djup. Hon lider av ångest och tvångstankar som stundtals är absurda, men också beskriver att Dunham är mer än bara sin nonchalanta livsstil.

Lena Dunham beskriver ärligt och ofiltrerat många genanta händelser genom livet. Den röda tråden i boken är utan tvekan den feministiska vinkeln och den lössläppta synen på sin egen sexualitet. Oavsett om man tycker om hennes person eller inte så är det svårt att lägga ifrån sig boken. Det finns någonting i varje anekdot som är fängslande på ett kittlande sätt. Många gånger viker jag undan blicken för en stund för att jag inte kan förstå hur någon människa vågar dela med sig av dessa genanta och högst privata berättelser från livet.
Det är just det som gör boken så underbar och som gör att den stärkt tusentals unga tjejer till att våga ta plats och våga sticka ut från mängden. Trots att det många gånger är tydligt att Dunham saknar en intersektionell analys i sin feminism, så står det klart att detta är en bra självhjälpsbok för andra unga kvinnor från samma bakgrund som Dunham. För visst kan även de må dåligt och behöva stöd i sina något triviala problem i livet.