Den sista sommaren
L'ultima estate in città
Bok av Gianfranco Calligarich
Rom 1970-tal. Leo, en ung man från Milano kommer till staden för att söka arbete, men framför allt för att leva det ljuva livet. Han går från jobb till jobb utan några som helst ambitioner. Det blir en sommar fylld av festande, men också präglad av kärleken till den ouppnåeliga och gifta Adrianna. Med en finstämd och återhållen prosa, tecknar Calligarich med bara några lätta penseldrag en stad och dess människor och beskriver en mans ensamhet mitt i det pulserande myllret.
När Den sista sommaren utkom i Italien 1973 blev den snabbt en succé. Med tiden har denna lilla pärla blivit en kultbok, ständigt efterfrågad av nya generationers läsare. När den återutgavs för några år sedan, upptäcktes den också av utländska förlag och boken översätts nu till många språk världen över.
Leo, en ung man från Milano har tagit sig till Rom för att komma ifrån sin deprimerade barndomsstad. Men kan han verkligen fly från sin egen ledsamhet? Alltid hungrig och alltid fattig men vill aldrig arbeta. Tar dagen som den kommer och festar som att det inte fanns en morgondag. En dag träffar han oförsägbara Arianna och ingen dag ska någonsin bli sig lik, han kommer aldrig bli så kär igen. Har aldrig ens varit kär innan henne.
-
Men den här, Den här! Den sista sommaren. Så ljuvlig, fin och tragisk. En bok som var värd att bränna sig i solen för, bara för att få läsa klart, för jag ville inte och kunde inte sluta läsa. En berättelse om första kärleken, men inte en sund sådan. Om en ensamhet trots alla människor runtomkring en. Om att missbruka alkohol, att ta sig ur ett missbruk för att sedan fastna igen. Det är en berättelse som verkligen känns. Älskade Gianfrancos målande sätt att beskriva miljöerna Leo befinner sig i och blir mega sugen på att åka till Italien, herregud så fint det känns bara att läsa om när regnet faller – nästan så att man kan höra det och känna lukten av det. Och slutet, aj mitt hjärta. En bok jag kommer att läsa om och om igen. Det är också en bok som får mig att vilja läsa ännu mer och såna böcker älskar jag. Nämen ni hör ju, rekommenderas så mycket!
-
Men den här, Den här! Den sista sommaren. Så ljuvlig, fin och tragisk. En bok som var värd att bränna sig i solen för, bara för att få läsa klart, för jag ville inte och kunde inte sluta läsa. En berättelse om första kärleken, men inte en sund sådan. Om en ensamhet trots alla människor runtomkring en. Om att missbruka alkohol, att ta sig ur ett missbruk för att sedan fastna igen. Det är en berättelse som verkligen känns. Älskade Gianfrancos målande sätt att beskriva miljöerna Leo befinner sig i och blir mega sugen på att åka till Italien, herregud så fint det känns bara att läsa om när regnet faller – nästan så att man kan höra det och känna lukten av det. Och slutet, aj mitt hjärta. En bok jag kommer att läsa om och om igen. Det är också en bok som får mig att vilja läsa ännu mer och såna böcker älskar jag. Nämen ni hör ju, rekommenderas så mycket!