Hur jag lärde mig förstå världen
Bok av Hans Rosling
“Hur jag lärde mig förstå världen” är Hans Roslings memoarer skrivna tillsammans med journalisten Fanny Härgestam. Rosling är en av Sveriges folkkäraste forskare och hans tidigare böcker har ändrat hur många människor ser på världen. Denna bok fokuserar dock mer på Hans Rosling själv och hur hans liv formats tack vare de människor han träffat i livet.
Ibland är det oväntade och överraskande bra. Riktigt bra, till och med. Som julklappen Hur jag lärde mig förstå världen, Hans Roslings självbiografi, förfärdigad med bistånd av Fanny Härgestam,. I morse vid halv fem-tiden läste jag ut boken.
Den här självbiografin började Uppsalasonen Hans Rosling skriva i delar. När det stod klart att han drabbats av bukspottskörtelcancer och inte hade lång tid kvar att leva (cirka ett år levde han efter beskedet) tog skrivandet fart. Till sin hjälp hade han journalisten Fanny Härgestam. Jag brukar vara rätt kritisk till journalister som ”hjälper till” att skriva kände personers böcker. I det här fallet är jag det inte. Det känns som om Hans Rosling har skrivit allt – och då har den medverkande skribenten/journalisten lyckats.
Boken ger läsaren glimtar från Hans Roslings barndom och familjeliv som vuxen. Men de djupaste skildringarna handlar om hans tid som läkare, forskare och lärare, framför allt i Afrika. Det är spännande och framför allt lärorikt att få ”resa” med Hans Rosling till länder som är så fattiga att den som inte sett det med egna ögon näppeligen kan tro att det är så som det är. Via den här skildringen öppnas mina ögon mer.
Hans Rosling – och kanske Fanny Härgestam – har ett bra flyt i sitt språk. Beskrivningarna av andra kulturer och möten med människor är levande och färgrika och i många fall roliga. Ett ställe där jag skrattar högt för mig själv är när Hans Rosling är i USA och så glad att han gör hoppsasteg på Manhattan. Varför då? Det avslöjar jag självklart inte här. Läs boken så får du veta!
Mitt omdöme blir det högsta.
Den här självbiografin började Uppsalasonen Hans Rosling skriva i delar. När det stod klart att han drabbats av bukspottskörtelcancer och inte hade lång tid kvar att leva (cirka ett år levde han efter beskedet) tog skrivandet fart. Till sin hjälp hade han journalisten Fanny Härgestam. Jag brukar vara rätt kritisk till journalister som ”hjälper till” att skriva kände personers böcker. I det här fallet är jag det inte. Det känns som om Hans Rosling har skrivit allt – och då har den medverkande skribenten/journalisten lyckats.
Boken ger läsaren glimtar från Hans Roslings barndom och familjeliv som vuxen. Men de djupaste skildringarna handlar om hans tid som läkare, forskare och lärare, framför allt i Afrika. Det är spännande och framför allt lärorikt att få ”resa” med Hans Rosling till länder som är så fattiga att den som inte sett det med egna ögon näppeligen kan tro att det är så som det är. Via den här skildringen öppnas mina ögon mer.
Hans Rosling – och kanske Fanny Härgestam – har ett bra flyt i sitt språk. Beskrivningarna av andra kulturer och möten med människor är levande och färgrika och i många fall roliga. Ett ställe där jag skrattar högt för mig själv är när Hans Rosling är i USA och så glad att han gör hoppsasteg på Manhattan. Varför då? Det avslöjar jag självklart inte här. Läs boken så får du veta!
Mitt omdöme blir det högsta.