Flickan i blått

Bok av Torhild Elisabet Sandberg
Petra bor i ett höghus tillsammans med mamma, pappa och lillebror. En dag råkar en klasskompis illa ut men ingen vågar berätta vad som har hänt. Petra tar mod till sig efter att hon fått höra om sin granne Fredrikas hemlighet. En hemlighet som kommer fram när Fredrika berättar för Petra om flera hundra år gamla målningar. "Flickan i blått" är första, fristående delen i bokserien "Petras bilder" som berättar om konst på ett spännande sätt för barn. I del ett möter åttaåriga Petra den första bildkonsten - kyrkans bilder. Fredrika lotsar Petra bland verken samtidigt som hon hjälper henne att förstå livets frågor.
Petra är åtta år och bor med sin familj, sin mamma och pappa, och sin lillebror Isak i ett höghus. Petra känner sig ensam och utanför, nästan osynlig. I skolan har hon förlorat sin vän Alejna till flickan Ida och hennes lillebror Isak tar all plats hemma med mamma och pappa. Det är när Petra råkar springa på Fredrika, en klok tant som bor en trappa upp, som Petra lär sig mod och vishet.

I boken får man följa Petra och hennes utveckling som ensam och ledsamt barn till en liten modigare version av sig. Boken förmedlar även religiösa inslag, som gud men kopplingarna är trivsamma och förståeliga. Referensen till att Jesus är ensam och ledsen i öknen kan anses något allvarsamt i mina vuxna ögon, men samtidigt enkel, då barn som tar del av denna bok, behöver få vetskapen om att alla kan känna sig ensamma, vilsna, ledsama och osäkra, men med en knuff, och tro, så kan man förändras till det bättre.

Eftersom denna bokserie har en koppling till konstverk, på ett förståeligt och pedagogiskt sätt - fick en härlig lärohandlingsplan medskickad i recensionexemplaret - ser man hur boken kan vara en bidragande berättelse för de barn som kanske inte ser eller förstår på hur konstverk från dåtiden kan kopplas till nutida sammanhangen och kontexter.

💙 Boken får 4/5 🌟 av mig. Från det pedagogiska konstnärliga perspektivet har boken varit givande och förståelig. Men den kunde ha förbättrats i vissa kontraster. Jag kände personligen inget flyt i berättelsen när Petra kände sitt utanförskap i skolan. Som läsare får jag ingen större kontext i hur nära Alejna, Ida och Petra var innan kulan försvann eller krokben incidenten. Kan dock se vilka lösa karaktärer dem två är, Alejna och Ida, och kan lätt ogilla dem och deras egotrippade attityder. Eller varför Alejna och Ida beter som dem gör, det kanske framställs senare i serien. 💙