Havsmannen

The merman
Bok av Carl-Johan Vallgren
Falkenberg i början av 1980-talet. Den unga nella har vuxit upp i samhällets utkant. Hennes yngre bror Robert är mobbad i skolan, och Nella gör allt för att skydda honom. På så sätt hamnar hon i ekonomisk skuld till broderns värsta plågoande, som verkar vara i stånd till vad som helst. Hennes tidsfrist rinner snabbt ut. Men snart inträffar något överraskande, något som ändrar förutsättningarna för allt. En spännande, intensiv och vacker bok om syskonkärlek och svek - och om vardagens möte med det främmande och fantastiska.
Jag vet att jag inte ska läsa böcker som framkallar ångest, men… ibland vet en ju inte det i förväg. Sambon har ett antal böcker av Carl-Johan Vallgren som jag har bestämt mig för att läsa. Havsmannen stod på tur. Det var en bok av lagom längd och lätt att ha med i jobbväskan, tänkte jag. Sen var den ändå så… tung

Huvudperson i den här boken är tjejen Nella. Hon lever ett tufft liv med en alkoholmissbrukande mamma och en pappa som sitter inne. Nella försöker dessutom skydda sin lillebror Robert från mobbarna i skolan, men det är inte det lättaste. Mobbarna får för sig att Nella har tjallat om en mycket obehaglig händelse. För att försöka klara sig och brodern ur mobbarnas våld erbjuder hon mobbarna pengar. Hon får en vecka på sig Nella försöker hitta stöd hos såväl kompisen Tommy som Professorn. Båda vill nog gärna hjälpa henne, men har ingen möjlighet. Tommy har för övrigt egna hemligheter. När Nella av en händelse upptäcker vad det handlar om blir hon både förfärad och fascinerad.

Det här är en sån jobbig bok. Det sker så många obehagliga saker i den att hälften hade räckt. Nej, det var inte rätt läge för mig att läsa den. Eller kanske var det just det? Nella tvingas bli vuxen alltför tidigt. Ingen i hennes närhet tycks vilja eller kunna hjälpa henne på nåt sätt. De verkliga vuxna blundar eller är som barn som själva behöver tas om hand. Ett fruktansvärt liv, helt enkelt. Att skydda Robert ger Nella en viss mening med livet dock. Det gör mig väldigt ont om Nella. Karaktärerna är så realistiskt skildrade att jag nästan vill gå in i handlingen och erbjuda mitt stöd. Ibland är fiktionen alltför nära verkligheten.

Den här boken har ingredienser som djurplågeri, människoplågeri, mobbning, barn som far illa, vuxna som inte tar ansvar, missbruk… Kort sagt, det är en rätt svart bok. Men jag tog mig igenom den och känner att jag har lärt mig nåt på kuppen: det är många av oss som är starkare och mer lösningsfokuserade än vi tror. Kanske med hjälp av lite fantasi och övernaturliga krafter.

Mitt omdöme blir det högsta.