De afghanska sönerna
Bok av Elin Persson
En roman om livet på ett asylboende i Sverige. Vi får följa boendets nyanställda socialarbetare Rebecka och de tre unga afghanska pojkarna Ahmed, Hamid och Zaher. En nära kontakt utvecklas mellan Rebecka och de tre pojkarna. I det nya landet blir Rebecka det närmaste en svensk vän som de kommer.
Sakligt och sansat, utan att för den sakens skull bli känslokall, redogör Rebecka för sina dagar på HVB-hemmet, rutinerna och killarnas vardag. Vi förstår att killarna har haft det tufft, utan att det beskrivs i känslosvallande ordalag. Det avskalade formatet i kombination med detaljerna från killarnas liv som finns mellan raderna har en förkrossande effekt. Trovärdigt, realistiskt och med käftsmällskraft.
"Jag sitter i femton minuter. Väntar på honom som jag misstänker att man väntar på någon som har varit ute i strid. Kommer han att komma tillbaka skadad eller helskinnad? Vilken kram kommer det att vara, den snurrande eller hårda? Kommer jag att kunna fråga vad han drömmer om? Eller kommer kramen att vara stillastående. Kommer vi att pressa handflatorna mot timvisaren, göra allt vi kan för att stoppa natten."
Jag har själv varit med på resan från hoppfullheten och de glada middagarna, glädjen hos ungdomar fulla av livsglädje, längtan efter uppehållstillståndet. Till tredje avslaget, återvändarsamtalet, självskadebeteendet, uppbrottet och slutligen flykten till ett annat land för att undkomma utvisning. Helvetet.
Inte som personal, utan som bonus-mamma till en afghansk son.
Därför var det här en svår bok för mig att läsa, och förmodligen helt omöjlig att recensera. Detta till trots. De afghanska sönerna är en underbar (frukt-ansvärt bra) bok. Välskriven är bara förnamnet. Alla borde läsa den!
"Jag sitter i femton minuter. Väntar på honom som jag misstänker att man väntar på någon som har varit ute i strid. Kommer han att komma tillbaka skadad eller helskinnad? Vilken kram kommer det att vara, den snurrande eller hårda? Kommer jag att kunna fråga vad han drömmer om? Eller kommer kramen att vara stillastående. Kommer vi att pressa handflatorna mot timvisaren, göra allt vi kan för att stoppa natten."
Jag har själv varit med på resan från hoppfullheten och de glada middagarna, glädjen hos ungdomar fulla av livsglädje, längtan efter uppehållstillståndet. Till tredje avslaget, återvändarsamtalet, självskadebeteendet, uppbrottet och slutligen flykten till ett annat land för att undkomma utvisning. Helvetet.
Inte som personal, utan som bonus-mamma till en afghansk son.
Därför var det här en svår bok för mig att läsa, och förmodligen helt omöjlig att recensera. Detta till trots. De afghanska sönerna är en underbar (frukt-ansvärt bra) bok. Välskriven är bara förnamnet. Alla borde läsa den!