Allt som en gång var

Bok av Sanna Mac Donald
En stark roman om att börja om på nytt, och att våga vara den man egentligen är. Den efterlängtade uppföljaren till Om allt vore annorlunda. Anna har skilt sig från Mattias och kan äntligen satsa på relationen med Tove, kvinnan hon älskar. Hon borde vara lyckligare än någonsin, men ändå är det något som skaver. Hon sörjer Douglas, sin gammelfarbror. Brevet han lämnade efter sig när han dog, innehåller ledtrådar om vad som hände med hans stora kärlek. Kan sanningen om Douglas ge Anna styrkan att gå vidare med sitt nya liv? Ingrid har i tjugo års tid drömt om att få vara med Märta, men hon känner skuld över att det är Everts död som gjort deras relation möjlig. Hon kommer ibland på sig själv med att sakna maken. Utan deras äktenskap att gömma sig bakom måste hon finna modet att våga möta omvärlden på ett helt nytt sätt. Årtionden skiljer Anna och Ingrid åt, men deras liv flätas på ett oväntat sätt samman. De påbörjar på varsitt håll en resa mot att våga stå upp för sig själva, och kommer nära sanningar som både smärtar och stärker. SANNA MAC DONALD arbetar som högstadielärare i svenska och tyska och har i många år föreläst för skolpersonal om hbtq-frågor och normkritisk pedagogik. Hon debuterade med romanen Om allt vore annorlunda. "Mac Donald har lyckats skildra hur relationer inte bara går upp och ner, utan ibland också står still, något som skapar stor igenkänning. Den trovärdiga dialogen i kombination med att läsaren får ta del av huvudkaraktärernas innersta leder till både medkänsla och engagemang för karaktärernas utveckling. Allt som en gång var är en bladvändare med ett lyckligt slut. Det är troligen många som hoppas på ännu en uppföljare." BTJ "Det är här en helt underbar roman! Den har typ "allt" jag önskar av en god bok. Den är spännande, den ger mig HBTQ-historia och den beskriver en nutida relation som jag kan relatera till. Författaren lyckas göra sina karaktärer mycket levande och trovärdiga, såväl de historiska som de nutida. Hon lyckas så bra att jag känner det de känner - känns det som. Toffelomdömet blir det högsta. Det råder ingen som helst tvekan om det." Tofflisen "Jag är djupt berörd av boken och tycker oerhört mycket om karaktärerna. Det är en mycket bra bok som handlar om ett viktigt ämne." Bokslukerskan_73
I september månad blev jag tillfrågad om jag ville recensera Sanna Mac Donalds nya bok Allt som en gång var. Självklart ville jag läsa uppföljaren till Om allt vore annorlunda, en bok som jag inte bara slukade i november 2019 utan rördes till tårar av. Det var höga förväntningar jag grep mig an läsningen.

Anna har nu skilt sig från sin man och är fortfarande tillsammans med Tove. Men den mycket yngre Tove har kommit längre än Anna i att leva öppet med vem hon är. Detta påverkar deras relation starkt och det är inte alltid lätt – för nån av dem. Samtidigt vill Anna ta reda på vad som hände gammelfarbror Douglas och hans kärlek Evert. Genom detta tycks Anna få hjälp med den egna relationen och tankarna om att berätta för omgivningen. Parallellt med den nutida berättelsen om Anna och Tove får jag läsa om Ingrid och Märta, två kvinnor som träffades när (manlig) homosexualitet nyligen upphört att vara brottsligt, men fortfarande var mycket skamligt. Ingrid är gift och har en dotter, men hur blir det när hon plötsligt står där som änka, utan att ha den heterosexualla familjen att gömma sig bakom?

Alltså… det här är en helt underbar roman! Den har typ ”allt” jag önskar av en god bok. Den är spännande, den ger mig HBTQ-historia och den beskriver en nutida relation som jag kan relatera till. Jag vill ju läsa om relationer som berör mig, som jag kan känna mig hemma med, som jag kan nicka hummande och igenkännande till under läsningen.

Författaren lyckas göra sina karaktärer mycket levande och trovärdiga, såväl de historiska som de nutida. Hon lyckas så bra att jag känner det de känner – känns det som. Utöver detta är boken välskriven. Den här författaren skriver medryckande samtidigt som det inte finns något att anmärka på vad gäller det språkliga eller grammatiken. Kapitlen är i längsta laget för mig som ibland läser när jag får en stund över. I och med att de är så långa får jag oerhört svårt att släppa boken.

Mitt omdöme blir det högsta. Det råder ingen som helst tvekan om det.