Vintereld
Bok av Anders de la Motte
I den tredje delen av De La Mottes Årstidskvartetten dör en kvinna i en brand. Året är 1987 och i den skånska stugbyn firas det lucia. Polisutredningen gör att vänner blir fiender och familjer splittras. Till slut erkänner en ung man dåden. Flera decennier senare ärvs stugbyn av Laura Aulin, men så fort hon anländer till trakten så anläggs nya bränder.
I boken är det två historier som flätas samman... i början möter vi ensamvargen Hedda som äger en stugby. Hedda har en tid tänkt på att sälja men till vem?
Hedda dör och hennes brorsdotter Laura (huvudpersonen i boken) ärver stugbyn. Laura åker ner till stugbyn och ska sortera efter Hedda.
Trettio år tidigare, lucianatten 1987, brinner dansbanan upp och en ung tjej omkommer i branden. När Laura kommer tillbaka till stugbyn (30 år senare) så dyker minnena från branden upp och en rad konstiga händelser upp. Laura tvingas att ta itu med det förflutna.
Detta är de la Mottes tredje bok i årstidskvarteten. Den är bra gjord och helt oförutsägbar. När gåtan löses upp blev jag förvånad. Boken innehåller liksom de andra många cliffhangers som gör att man vill fortsätta. Trots en bra författare och en bra skriven bok är det något i storyn som gör att jag inte fångas och det kan nog mest bero på att jag fortfarande hade förra boken färskt i minnet.
Hedda dör och hennes brorsdotter Laura (huvudpersonen i boken) ärver stugbyn. Laura åker ner till stugbyn och ska sortera efter Hedda.
Trettio år tidigare, lucianatten 1987, brinner dansbanan upp och en ung tjej omkommer i branden. När Laura kommer tillbaka till stugbyn (30 år senare) så dyker minnena från branden upp och en rad konstiga händelser upp. Laura tvingas att ta itu med det förflutna.
Detta är de la Mottes tredje bok i årstidskvarteten. Den är bra gjord och helt oförutsägbar. När gåtan löses upp blev jag förvånad. Boken innehåller liksom de andra många cliffhangers som gör att man vill fortsätta. Trots en bra författare och en bra skriven bok är det något i storyn som gör att jag inte fångas och det kan nog mest bero på att jag fortfarande hade förra boken färskt i minnet.