Stjärnornas tennisbollar

The Stars' Tennis Balls
Bok av Stephen Fry
För Ned Maddstone är 1980 ett fantastiskt år. Han är snygg, charmig, populär och begåvad. Han är kapten för skolans cricketlag, och vägen mot akademisk ära i Oxford är redan utstakad. När den ljuvliga Portia Fendeman dessutom blir hans, tycks den sista pusselbiten vara på plats. Hans fall blir fasansfullt. Det börjar så oskyldigt med ett löfte till en döende lärare, fortsätter med ett practical joke som spårar ur och slutar i decennier av isolering på ett mentalsjukhus. Ned är berövad allt, det enda han har är tid. Tid att planera sin hämnd. Han lyckas fly och likt en modern greve av Monte-Cristo återvänder han tjugo år senare till sina plågoandar. Hans vedergällning blir lika grym som raffinerad...
Året är 1980. Den unge Ned är kapten för skolans cricketlag, snygg, begåvad och populär. Han är driven, på väg till Oxford och har just träffat Portia och de är förälskade.

Ett par av hans vänner är dock inte så goda vänner som han tror och de bestämmer sig för att den, i deras ögon, dryge och präktige Ned ska få lära sig en läxa. De stoppar litet cannabis i Neds jackficka och ringer och tipsar polisen.

Under sommarlovet har Ned och en av vännerna varit på seglarskola och när seglarläraren plötsligt blir jättesjuk och håller på att dö får han Ned att lova att överlämna ett brev. Olyckligtvis finns detta brev också i Neds jacka när polisen tar fast honom.

Brevet gör att både IRA och underrättelsetjänsten blir inkopplade och Ned hamnar isolerad på ett mentalsjukhus på en ö i Sverige. Han har träffar på skotske Babe som lär honom både ett och annat och har gott om tid att planera Neds flykt och hämnd .

Det är skrämmande, våldsamt och samtidigt humoristiskt och jag läste någonstans att boken har kallats en modern Greven av Monte Cristo. Lättläst och underhållande.