När allt är över

After the End
Bok av Clare Mackintosh
Max och Pip har ett sådant där förhållande som alla vill ha. De älskar och stöttar varandra och har det genuint bra tillsammans. De är helt enkelt "det perfekta paret" och lyckan är total när de får sonen Dylan. Det visar sig dock tidigt att Dylan lider av en aggressiv form av cancer. Vid tre års ålder har han kraftiga hjärnskador och är mycket illa däran. Dygnet runt kretsar föräldrarnas liv kring sjukhusbesök, behandlingar och anpassningar. En dag får de ett ohyggligt besked: Dylan kommer aldrig att kunna leva något som ens liknar ett fullvärdigt liv. Max och Pip ställs inför ett helt omöjligt beslut och som om inte det vore nog är de, för första gången någonsin, inte överens. De vill inte samma sak. "Det perfekta paret" glider allt längre ifrån varandra samtidigt som avgrunden öppnar sig under dem. I ett Sliding Doors-liknande upplägg får läsaren följa Max och Pip i två olika versioner av en och samma gripande och mångbottnade berättelse. När allt är över är en vacker, sorglig och drabbande roman om kärlek, respekt, hopp och djupaste förtvivlan. CLARE MACKINTOSH arbetade i drygt tio år som polis. Numera är hon författare på heltid och har haft enorma framgångar med sina thrillers Jag lät dig gå (2016), Jag ser dig (2017) och Låt mig vara (2019).
Denna bok skiljer sig markant från Clare Macintosh tidigare böcker, denna är till viss del inspirerad av hennes egna erfarenheter och det märks. Det är en mycket sorglig, stark men viktig bok. Den handlar om ett par föräldrar med en mycket sjuk 3-årig son, som har en obotlig form av cancer, en snabbväxande hjärntumör. De är helt oense om hur de ska fortsätta vården och då måste beslutet tas av en domstol, pallitativ vård eller ytterligare smärtsamma behandlingar.
Andra halvan av boken skildrar två olika scenarier, att domstolen har beslutat efter den ena eller andra förälderns vilja. Men naturligtvis vill föräldrarna inte alls fatta det här beslutet, de älskar sitt barn oerhört mycket och vill bara barnets bästa.
Man måste koncentrera sig att hålla koll på vilken version man läser i andra delen av boken, men det är ett mycket effektivt sätt att berätta denna omöjliga historia på. För det finns knappast något rätt eller fel, sett varken från barnets eller föräldrarnas synvinkel. Det är starkt och drabbande och alldeles omöjligt att sätta sig in i föräldrarnas situation. Skrämmande men viktig läsning.