Nattavaara

Bok av Thomas Engström och Margit Richert
Utspelar sig i ett Sverige som blivit påverkad av klimatförändringar och pandemier. Men i byn Nattavaara är somrarna svala och man har möjlighet till att arbeta sig till ett medborgarskap. Vi får följa tonåringen Erik som hittar föräldrarna döda. Byns invånare fruktar att det är början på en ny epidemi så Erik och hans lillasyster blir utslängda ur byn och för att överklaga domen måste de ta sig till Kiruna.
Dystopier är ju my cup of tea, vilket knappast kan ha undgått de bokvänner som följt mig en tid. När jag fick veta att Engström och Richert var i färd med att skriva första delen i en dystopisk trilogi var mitt intresse väckt. Förväntningarna var således höga när boken landade i min låda. Skulle Nattavaara leva upp till mina förväntningar? Jodå. Engström och Richert har skrivit en bok helt i min smak. Läsupplevelsen tar sin början med bokens omslag som sätter tonen för vad som komma skall. They had me at hello och jag kan inte sluta läsa. Jag befinner mig i en postapokalyptisk framtid, inte alls långt från dagens datum. Detta faktum gör att storyn kryper in under huden och boken bjuder på scenarier som inte alls känns orealistiska. Pandemier och klimatkatastrofer är tyvärr inget hittepå, utan förekommer i detta nu.
Förutom en grymt bra handling så är karaktärerna intressanta och deras liv och öde engagerar mig. Språket är bra och jag finner inget att anmärka på. Det här är en riktigt, riktigt bra debut. Boksmällan är ett faktum. Och det enda som är dåligt med boken är att jag måste vänta till nästa höst på återställaren/ uppföljaren 😉. Nattavaara får full kanna, ☕☕☕☕☕ och en rejäl 🍰 för det grymt snygga omslaget. Läs!!