Herrarna satte oss hit
Bok av Elin Anna Labba
Vinnare av Augustpriset 2020 för Årets svenska fackbok!
För hundra år sedan inleddes tvångsförflyttningarna av renskötande samer i Sverige. Myndigheterna kallar lösningen för en dislokation, men på samiska föds ett eget ord; Bággojohtin, tvångsförflyttning. De första som tvingas iväg lämnar sina hem i tron att de ska få komma tillbaka.
Bakgrunden är att Norge har blivit en egen nation. Att människor flyttar över gränsen med renar är ett rött skynke för den norska staten som vill ha markerna för sina landsmän. 1919 kommer Sverige och Norge överens om att begränsa hur mycket ren som får flytta över gränsen och i och med det inleds tvångsförflyttningarna av ett stort antal renskötande familjer. Det blir också inledningen på ett mörkt kapitel i Sveriges historia.
Herrarna satte oss hit berättar nu historien genom de tvångsförflyttades ögon. Elin Anna Labba har samlat berättelser, foton, brev och jojktexter, och fram träder en kör av röster från de som inte längre kan berätta. Boken skildrar ett hårt liv, renar som går förlorade när de vänder norrut mot tidigare marker, barn som lämnas till släktingar och sedan blir kvar. Sorg som tystas men ändå förs vidare.
"På det språk jag älskar mest är det nästan samma ord, att minnas och att berätta" s. 12
Soklart en av årets vackraste formgivna böcker. Den är så galet fin i formgivning och i upplägg av text, joik, fakta, känslor.
Dock är det säannerligen ingen vacker bild av Sverige som porträtteras. Men heller inte på något via en berättelse om offer. Det är starka människor som blir lurade, tvingade och infösta i ett liv de inte vill ha. Ett liv som de aldrig har önskat sig. Norge blir ett eget land i början av 1900talet och är då ointresserade av att ha samerna som en del av deras befolkning. Detta leder till den omtalade renbeteskonventionen som bestämmer hur mycket ren som får flyttas över gränsen. Påverkan blir enorm för de människor som då plötsligt tvångsförflyttas.
Det är mycket jag inte förstår med joikar och liknande, oklara bilder och tecken och stundvis hade jag önskat mig ett lexikon för att till fullo ta mig an boken oxh verkligen förstå. Men det här är så mycket mer än en fackbok, författaren väver ett band av känslor och av historia mer än något annat. Som hon själv säger vill hon väva de äldres röst. Det lyckas hon strålande med.
Inte hunnit med alla nominerade än och inte min personliga favorit kanske. Men nog skulle den förtjäna Augustpriset.
Soklart en av årets vackraste formgivna böcker. Den är så galet fin i formgivning och i upplägg av text, joik, fakta, känslor.
Dock är det säannerligen ingen vacker bild av Sverige som porträtteras. Men heller inte på något via en berättelse om offer. Det är starka människor som blir lurade, tvingade och infösta i ett liv de inte vill ha. Ett liv som de aldrig har önskat sig. Norge blir ett eget land i början av 1900talet och är då ointresserade av att ha samerna som en del av deras befolkning. Detta leder till den omtalade renbeteskonventionen som bestämmer hur mycket ren som får flyttas över gränsen. Påverkan blir enorm för de människor som då plötsligt tvångsförflyttas.
Det är mycket jag inte förstår med joikar och liknande, oklara bilder och tecken och stundvis hade jag önskat mig ett lexikon för att till fullo ta mig an boken oxh verkligen förstå. Men det här är så mycket mer än en fackbok, författaren väver ett band av känslor och av historia mer än något annat. Som hon själv säger vill hon väva de äldres röst. Det lyckas hon strålande med.
Inte hunnit med alla nominerade än och inte min personliga favorit kanske. Men nog skulle den förtjäna Augustpriset.