Verschwindigus
Bok av David Teschner
I en kvarglömd portfölj på en bro hittas en novell med titeln Verschwindigus. Författaren är försvunnen. Novellen väcker oanat intresse när oväntade familjeförhållanden rullas upp och dröm blandas, bokstavligt talat, med verklighet i denna spänningsroman som berättas med en stark inre röst.
David Teschner - Verschwindigus
Jag har varit frånvarande ett tag, livet har kommit emellan. Men nu är vi igång igen.
•
•
”Genast satte jag mig upp i sängen. Min klarvakenhet var påträngande, den var omedelbar - som om jag aldrig sovit. Var drömmen en vakendröm? Vad hade hänt? Ögonen kändes inte rusiga eller smått dimmiga som efter sömn. Vad hade egentligen hänt - och vad hade inte hänt? Hade inte någon dött? Och varför gick jag tillbaka? Jag var ensam, utan någon, utan Em. Min Emelie... Kände någon till mitt brodåd?”
•
” I en kvarglömd portfölj på en bro hittas en novell med titeln Verschwindigus. Författaren är försvunnen. Novellen väcker oanat intresse. Oväntade familjeförhållanden rullas upp och dröm blandas, bokstavligt talat, med verkligheten i denna spänningsroman som berättas med en stark inte röst.”
•
•
Boken är inte lång, 107 sidor. Jag trodde jag skulle läsa ut denna fort, så fel jag hade. Språket i boken är poetiskt, filosofiskt och tungt. Jag kände att jag verkligen behövde stillhet runt mig när jag läste den, för att förstå det jag läste och gud vad jag älskar det. Sättet David skriver på är fantastiskt. Det är ett sätt jag själv har en förkärlek till att skriva på. Leder till eftertanke och har ett stort djup. Han har klarat av att få med SÅ mycket på
så få sidor. Boken va förvirrande men även fascinerande, kunde inte sluta läsa. Jag tyckte om boken, för den var annorlunda, annorlunda på ett bra sätt! Så vill ni ha en utmaning med intensitet så rekommenderar jag verkligen denna boken.
Jag har varit frånvarande ett tag, livet har kommit emellan. Men nu är vi igång igen.
•
•
”Genast satte jag mig upp i sängen. Min klarvakenhet var påträngande, den var omedelbar - som om jag aldrig sovit. Var drömmen en vakendröm? Vad hade hänt? Ögonen kändes inte rusiga eller smått dimmiga som efter sömn. Vad hade egentligen hänt - och vad hade inte hänt? Hade inte någon dött? Och varför gick jag tillbaka? Jag var ensam, utan någon, utan Em. Min Emelie... Kände någon till mitt brodåd?”
•
” I en kvarglömd portfölj på en bro hittas en novell med titeln Verschwindigus. Författaren är försvunnen. Novellen väcker oanat intresse. Oväntade familjeförhållanden rullas upp och dröm blandas, bokstavligt talat, med verkligheten i denna spänningsroman som berättas med en stark inte röst.”
•
•
Boken är inte lång, 107 sidor. Jag trodde jag skulle läsa ut denna fort, så fel jag hade. Språket i boken är poetiskt, filosofiskt och tungt. Jag kände att jag verkligen behövde stillhet runt mig när jag läste den, för att förstå det jag läste och gud vad jag älskar det. Sättet David skriver på är fantastiskt. Det är ett sätt jag själv har en förkärlek till att skriva på. Leder till eftertanke och har ett stort djup. Han har klarat av att få med SÅ mycket på
så få sidor. Boken va förvirrande men även fascinerande, kunde inte sluta läsa. Jag tyckte om boken, för den var annorlunda, annorlunda på ett bra sätt! Så vill ni ha en utmaning med intensitet så rekommenderar jag verkligen denna boken.