Stormvakt
Ängelns som försvann
Bok av Kristina Ohlsson
Den omtyckta läraren Agnes försvinner samma natt som den före detta finansmannen August Strindberg anländer till Hovenäset i Bohuslän. En plats som han håller kärt. Polisen Maria Martinsson söker aktivt efter Agnes men hoppet av att hitta henne vid liv minskar. Det är en gåta som skakar hela samhället och August får en känsla av att han kan bidra med en del i pusslet.
Efter alla böcker i serien om Fredrika Bergman måste jag säga att förväntningarna var ganska höga när det kom ut att Ohlsson skulle släppa en ny serie förra året. Jag var inte först på bollen men inte heller långt därefter och boken hamnade snart i min bokhylla. Sen var det dock något som skavde lite. Kanske var det mina höga förväntningar som satte käppar i hjulet?
”Stormvakt” är ingen rafflande kriminalroman med bestialiska mord och högintensivt utredningsarbete där allt är tillåtet. Den är snarare lugn och fokuserar lika mycket på relationer och miljöer som på själva polisarbetet. Någon beskrev det lite som en ”feelgood-deckare”, och det tyckte jag kändes helt rätt då den påminner lite om Christoffers Holsts böcker om Cilla Storm. Då och då skruvas spänningen upp ett snäpp eller så händer det något avgörande.
Boken utspelar sig på västkusten, närmare bestämt i Kungshamn med omnejd. Jag tycker att Ohlsson gör ett bra jobb med att skildra miljöerna, och även invånarna. Det känns precis som om man har kommit ut till landet där alla känner alla och det snackas alldeles för mycket. De olika karaktärerna i boken har sitt eget bagage. August vill verkligen starta på ny kula, Maria har en mörk hemlighet som kommer upp till ytan och Ray-Ray fick jag inget riktigt grepp om.
För att ha ett ganska lågt tempo genom boken så måste jag säga att den är snäppet för lång. Vi hade kunnat klara oss utan vissa delar, alternativt skruvat upp tempot. Kristina Ohlsson är dock en författare som jag verkligen tycker om. Hon skriver välskrivna, spännande böcker och jag kommer absolut att fortsätta läsa den här serien.
”Stormvakt” är ingen rafflande kriminalroman med bestialiska mord och högintensivt utredningsarbete där allt är tillåtet. Den är snarare lugn och fokuserar lika mycket på relationer och miljöer som på själva polisarbetet. Någon beskrev det lite som en ”feelgood-deckare”, och det tyckte jag kändes helt rätt då den påminner lite om Christoffers Holsts böcker om Cilla Storm. Då och då skruvas spänningen upp ett snäpp eller så händer det något avgörande.
Boken utspelar sig på västkusten, närmare bestämt i Kungshamn med omnejd. Jag tycker att Ohlsson gör ett bra jobb med att skildra miljöerna, och även invånarna. Det känns precis som om man har kommit ut till landet där alla känner alla och det snackas alldeles för mycket. De olika karaktärerna i boken har sitt eget bagage. August vill verkligen starta på ny kula, Maria har en mörk hemlighet som kommer upp till ytan och Ray-Ray fick jag inget riktigt grepp om.
För att ha ett ganska lågt tempo genom boken så måste jag säga att den är snäppet för lång. Vi hade kunnat klara oss utan vissa delar, alternativt skruvat upp tempot. Kristina Ohlsson är dock en författare som jag verkligen tycker om. Hon skriver välskrivna, spännande böcker och jag kommer absolut att fortsätta läsa den här serien.