Överlevarna
Bok av Alex Schulman
Han debuterade som författare för drygt tio år sedan, och böckerna har ofta varit mörka och relativt självbiografiska. Nu är Schulman aktuell med sin allra första utpräglade roman, även om han behåller ett hårt grepp om barndomsskildringar. Romanen beskriver tre bröder som återupplever sin barndom som vuxna, då de sammanstrålar vid ett torp som ingen av dem besökt på 20 år. De är där för att sprida sin mors aska.
Nu har jag nog läst alla böcker av Alex Schulman. Och alla hans böcker gör så förbaskat ont att läsa. Det är som om hans raka beskrivningar och ord träffar rätt in i hjärtat. Den inte så omfångsrika boken Överlevarna är hans senaste roman.
Det här är en roman och en sådan är ju som bekant fiktiv. Ändå är jag helt säker på att många av händelserna i boken är inspirerade av händelser i verkligheten. Tre bröder reser tillbaka till torpet där de tillbringade sina barndoms somrar med sina alkoholiserade föräldrar. Syftet med resan är att sprida askan efter mamman. Det är 20 år sen bröderna var där och det blir en resa genom barndomen.
Jag måste lägga ifrån mig boken då och då, för jag pallar inte med det föräldrarna utsätter sina söner för. Det handlar om allt från märkliga bestraffningar till bilresor på fyllan. Jag är övertygad om att hade bröderna inte haft varandra skulle de var och en för sig inte ha överlevt. Alkoholister är själviska människor, enligt min uppfattning. Dessutom är de irrationella och oförutsägbara. Att växa upp med såna föräldrar måste ofta, fast troligen inte alltid, ha varit ett helvete.
Men att den här boken handlar om skuld förstår jag inte förrän i slutet. En liten pojkes skuld och en mammas förlåtelse efter hennes död.
Mitt omdöme blir det högsta. Jag är starkt berörd.
Det här är en roman och en sådan är ju som bekant fiktiv. Ändå är jag helt säker på att många av händelserna i boken är inspirerade av händelser i verkligheten. Tre bröder reser tillbaka till torpet där de tillbringade sina barndoms somrar med sina alkoholiserade föräldrar. Syftet med resan är att sprida askan efter mamman. Det är 20 år sen bröderna var där och det blir en resa genom barndomen.
Jag måste lägga ifrån mig boken då och då, för jag pallar inte med det föräldrarna utsätter sina söner för. Det handlar om allt från märkliga bestraffningar till bilresor på fyllan. Jag är övertygad om att hade bröderna inte haft varandra skulle de var och en för sig inte ha överlevt. Alkoholister är själviska människor, enligt min uppfattning. Dessutom är de irrationella och oförutsägbara. Att växa upp med såna föräldrar måste ofta, fast troligen inte alltid, ha varit ett helvete.
Men att den här boken handlar om skuld förstår jag inte förrän i slutet. En liten pojkes skuld och en mammas förlåtelse efter hennes död.
Mitt omdöme blir det högsta. Jag är starkt berörd.