Svartsvala

Bok av Josefin Roos
När Lucia är 26 år gammal drabbas hon av en hjärnblödning som utplånar hennes minne. Hon måste därför lära sig allt om livet och världen på nytt. Läkarna säger att hon kan få en likande blödning när som helst och nu blir det en kamp mot klockan att hinna med allt det som vi annars tar för givet här i livet.
Jag blev helt betagen av det vackra och poetiska språket och hur författaren ger liv till huvudpersonen, Lucía, som pga en hjärnblödning då hon enbart är 26 år sedan dess lever med stora minnessvårigheter. Det påverkar henne i det vardagliga och på ett mer existentiellt plan.

Hur är det att veta att du har en dotter, men inte minnas hennes doft som nyfödd eller känslan när hon tog sina första steg? Dessutom lever Lucía hela tiden med ett hot om en andra hjärnblödning, som kan förvärra hennes tillstånd eller t o m avsluta hennes liv i förtid. Trots detta vill Lucía leva livet fullt ut, inte bara överleva.

En central del av boken handlar om den kärlekshistoria som Lucía har med en man hon träffar. Det är i skildringen av denna kärlek, och i kärleken till dottern, som boken får en närmast poetisk ton. Jag tycker mycket om att författaren låter sms konversationerna som Lucía har med älskaren på spanska vara oöversatta. Det skapar en känsla av intimitet och innerlighet dem emellan. (Det underlättar förvisso att jag talar spanska.)

Boken är endast 199 sidor men rymmer så mycket. Författaren visar att kvalitet ibland inte handlar om kvantitet. Svartsvala är en bok att läsa långsamt och ge sig tid att njuta av språket.