Svartsvala

Bok av Josefin Roos
När Lucia är 26 år gammal drabbas hon av en hjärnblödning som utplånar hennes minne. Hon måste därför lära sig allt om livet och världen på nytt. Läkarna säger att hon kan få en likande blödning när som helst och nu blir det en kamp mot klockan att hinna med allt det som vi annars tar för givet här i livet.
Vacker, gripande och tragisk!
En febrig roman om minnets betydelse och glömskans förskoning och förbannelse.

Ja, så står det på baksidan av boken. Och jag kan inte annat än hålla med. När Lucia vaknar upp efter en hjärnblödning är hennes närminne borta vilket innebär att hon inte kommer ihåg något, inte känner igen människor, inte vet om hin har ätit osv. Hon lever i ett förhållande med man och dotter när hon träffar J och blir handlöst förälskad.

Josefin Roos har ett väldigt vackert och poetiskt språk. Hennes sätt att skriva väcker minnen om hur ont kärlek kan göra. Hur vackert och underbart det kan vara men också att det kan vara väldigt sorgligt och smärtsamt.

Jag gillar både inslagen om fåglar och om hur hjärnan fungerar. Det blir som små pauser i allt det djupa, det låter tanken vila lite. Men tyvärr upplevde jag boken som lite svår att ta till mig och fick ingen riktig feeling när jag läste. Förmodligen beror det på att jag inte var mottaglig just där och då. Jag tycker du ska läsa själv och bilda dig en egen uppfattning, jag vet att väldigt många är lyriska över boken.
- Visa kortare text