Ingen skulle få veta
Bok av Anna Kansell
Ångesten var ständigt närvarande i vårt hem. Ibland slumrande och osynlig, ibland uppblossande med full kraft. Den passade inga tider. Skoningslöst klampade den på, nästlade sig in i mammas huvud och tog ingen hänsyn. Inte till henne, inte till oss andra.
INGEN SKULLE FÅ VETA är en berättelse om skuld, skam och psykisk ohälsa, dolda under en välputsad yta i en svensk småstadsidyll.
Berättelsen skildrar en flickas uppväxt på 70- och 80-talet, med en psykiskt sjuk mamma i en, på ytan, lyckad familj. En sjukdom som alla tystar ner och döljer - både inom familjen och mot omgivningen. Och hur det är att leva i en dysfunktionell familj som låtsas vara fungerande, där yta och konvention betyder allt. Men när dörren till den fina villan har stängts, styr mammans ångest och utbrott familjen med järnhand.
Med inslag av dagboksanteckningar samt journalutdrag från mammans vistelser på psyket, skildras familjens liv utifrån flickans perspektiv, från treårsåldern och fram till den ödesdigra dagen, då alla till slut får veta.
Boken vill belysa vad psykisk ohälsa kan innebära - för den drabbade och för de närmast anhöriga. Händelserna är självupplevda och skildrar ingående och naket det mörker de drabbade lever i. Samtidigt som den också vill visa att det kan finnas ett parallellt, normalt liv som, trots allt, kan vara relativt bra.
En tung och känslosam bok!
Jag tror att de flesta av oss känner någon som lider av någon form av psykisk ohälsa. Ändå är det ett ämne som man inte gärna pratar högt om.
Ingen skulle få veta bygger på författarens egen uppväxt. En uppväxt med en mamma som led av psykisk ohälsa, en sjukdom som skulle döljas för omvärlden och som endast et fåtal visste om.
I boken får vi följa Maria, hennes syster Sofia och deras föräldrar Birgitta och Hans. Vi får vara med i de mörkaste stunderna, som när mamma Birgitta vrålar ut sin ångest och försöker ta livet av sig. När resten av familjen måste tassa på tå, ständigt rädda för att säga eller göra något som kan utlösa mammans ångestattacker.
Anna Kansell berättar, utan att försköna, hur det är att vara barn och behöva bära på en sådan hemlighet. Om rädslan, frustrationen och ilskan över att mammans mående ska få styra hela hennes uppväxt. Om att inte veta vad som väntade när hon kom hem. Jag gillar att hon även berättar om de fina stunderna, det väger upp allt det jobbiga och ger boken en bra balans.
Sen blir det även en rejäl nostalgikick. Det är hög igenkänningsfaktor på miljöbeskrivningarna, musiken och maten. Och för att inte tala om brevvänner, Tracks och Starlet.
Jag tror att de flesta av oss känner någon som lider av någon form av psykisk ohälsa. Ändå är det ett ämne som man inte gärna pratar högt om.
Ingen skulle få veta bygger på författarens egen uppväxt. En uppväxt med en mamma som led av psykisk ohälsa, en sjukdom som skulle döljas för omvärlden och som endast et fåtal visste om.
I boken får vi följa Maria, hennes syster Sofia och deras föräldrar Birgitta och Hans. Vi får vara med i de mörkaste stunderna, som när mamma Birgitta vrålar ut sin ångest och försöker ta livet av sig. När resten av familjen måste tassa på tå, ständigt rädda för att säga eller göra något som kan utlösa mammans ångestattacker.
Anna Kansell berättar, utan att försköna, hur det är att vara barn och behöva bära på en sådan hemlighet. Om rädslan, frustrationen och ilskan över att mammans mående ska få styra hela hennes uppväxt. Om att inte veta vad som väntade när hon kom hem. Jag gillar att hon även berättar om de fina stunderna, det väger upp allt det jobbiga och ger boken en bra balans.
Sen blir det även en rejäl nostalgikick. Det är hög igenkänningsfaktor på miljöbeskrivningarna, musiken och maten. Och för att inte tala om brevvänner, Tracks och Starlet.