Där livet är fullkomligt
Da dove la vita é perfetta
Bok av Silvia Avallone
Adele är sjutton år och bor i en förort till Bologna i Italien. När hon blir gravid med sin något kriminelle pojkvän Manuel måste hon fatta ett svårt beslut. Kan hon, tillsammans med barnet, ta sig bort från höghuset i stadens förort? I Bologna hoppas samtidigt akademikerna Dora och Fabio på att få adoptera ett barn.
"Där livet är fullkomligt" är en stark roman om livets tuffa villkor i dagens Italien. Svårt att tolka om bokens titel är den djupaste ironi, ett våldsamt angrepp på den förljugna bilden av "bella Italia" eller rent av berättelse att trots allt elände i samhället så består det av människor som söker lyckan i det som är viktigast av allt - livet,
Silvia Avallone skriver om det mest existensiella - livet. Om det önskade kontra det oönskade, att vilja men inte kunna och dess antites att få men inte vilja ha. Om tonåriga Adele som blir med barn och om vuxna Dora som inte kan få barn. De är varandras motpoler i livet och de möts aldrig även om de ovetande om deras öden kommer att föra dem nära från var sitt oändliga avstånd från varandra.
Det är en stark samhällsskildring men också en fantastisk berättelse. Avallone har ett kompakt och rikt språk. På bara några meningar kan hon berätta en hel historia. Berättelsen kräver sin läsare. Man får inte slarva bort något enda genom att läsa för fort. Man kastas in i dramatiska moment där läsaren kan behöva stanna upp och "hämta andan". Det är ingen bok som du lägger ifrån dig opåverkad. Henne debutroman "Stål" kom 2012 och den finns kvar i starkt minne nu ett decennium senare. Så blir det nog med denna roman också.
Silvia Avallone skriver om det mest existensiella - livet. Om det önskade kontra det oönskade, att vilja men inte kunna och dess antites att få men inte vilja ha. Om tonåriga Adele som blir med barn och om vuxna Dora som inte kan få barn. De är varandras motpoler i livet och de möts aldrig även om de ovetande om deras öden kommer att föra dem nära från var sitt oändliga avstånd från varandra.
Det är en stark samhällsskildring men också en fantastisk berättelse. Avallone har ett kompakt och rikt språk. På bara några meningar kan hon berätta en hel historia. Berättelsen kräver sin läsare. Man får inte slarva bort något enda genom att läsa för fort. Man kastas in i dramatiska moment där läsaren kan behöva stanna upp och "hämta andan". Det är ingen bok som du lägger ifrån dig opåverkad. Henne debutroman "Stål" kom 2012 och den finns kvar i starkt minne nu ett decennium senare. Så blir det nog med denna roman också.