Onda drömmar
Anna Jansson
Amelie Muscat arbetar som barnpsykolog. På en kurs har hon träffat Laura och blivit blixtförälskad. De flyttar ihop utan att egentligen känna varandra. När Amelie ska passa Lauras treårige son gör hon ett ödesdigert misstag. Sedan är pojken försvunnen.
Maria Wern har förlorat sin man och hanterar sorgen genom att gräva ner sig i arbete. Hon tar extrapass i yttre tjänst. En pojke har försvunnit på norra Gotland, mitt i en snöstorm. Det är upptrappningen till en serie skakande händelser, och det är Maria Wern som måste ta reda på hur allt hänger samman, mitt i sin egen privata tragedi.
Gör dig redo för en ny, rafflande läsupplevelse från deckarmästarinnan Anna Jansson. Det är en historia om svek och mord och om att vilja skydda sina närmaste, även om det gäller att bryta mot lagen och gå över lik.
Hela 24 böcker om Maria Wern har Anna Jansson skrivit. (Notera att Bokus har angett 23, men det är faktiskt 24.) Och jag har läst dem alla! Då förstår du att Anna Jansson är en av mina svenska favoritförfattare när det gäller deckare. Den senaste i serien, Onda drömmar, fick jag i födelsedagspresent.
Även denna gång utspelar sig händelserna på Gotland. I centrum står ett lesbiskt par. En olycksalig kväll när bonusmamman Amelie är barnvakt åt treårige Liam får hon telefonsamtal om att hennes pappa är döende. Under samtalet försvinner Liam ut i snöovädret. Mamma Laura blir förstås galen av oro och arg på Amelie. Amelie åker inte till sin döende far utan ger sig ut för att leta efter Liam. Detta är upptakten till en berättelse om människans komplicerade psyke. För även om Amelie är barnpsykolog är hon bonusmorsa – och såna kan ju vara rätt elaka, har jag hört. Eller bara mänskliga, kanske. Genom händelserna skildras de olika personerna kring Amelie och Laura och i skuggan av detta polisen Maria Werns egen sorg.
Det här är som vanligt riktigt bra och spännande redan från början. Boken har flera bottnar och teman. Jag gillar hur författaren beskriver förhållandet mellan Amelie och Laura – det känns lika trovärdigt som skildringen av den fördomsfulla och bittra grannen. Sen kommer ytterligare teman in i handlingen, men jag kan inte avslöja mer eftersom jag då skulle spoila boken. Det intressanta här är hur författaren lyckas skildra sina olika karaktärers psyken mycket realistiskt. Notera att det gäller både de goda och de onda. Miljöskildringarna, däremot, tar inte särskilt stor plats (!).
Tyvärr lyckas jag lista ut i förväg hur saker och ting hänger ihop. Lik förbaskat är slutet väldigt spännande!
Mitt omdöme blir högt.
Även denna gång utspelar sig händelserna på Gotland. I centrum står ett lesbiskt par. En olycksalig kväll när bonusmamman Amelie är barnvakt åt treårige Liam får hon telefonsamtal om att hennes pappa är döende. Under samtalet försvinner Liam ut i snöovädret. Mamma Laura blir förstås galen av oro och arg på Amelie. Amelie åker inte till sin döende far utan ger sig ut för att leta efter Liam. Detta är upptakten till en berättelse om människans komplicerade psyke. För även om Amelie är barnpsykolog är hon bonusmorsa – och såna kan ju vara rätt elaka, har jag hört. Eller bara mänskliga, kanske. Genom händelserna skildras de olika personerna kring Amelie och Laura och i skuggan av detta polisen Maria Werns egen sorg.
Det här är som vanligt riktigt bra och spännande redan från början. Boken har flera bottnar och teman. Jag gillar hur författaren beskriver förhållandet mellan Amelie och Laura – det känns lika trovärdigt som skildringen av den fördomsfulla och bittra grannen. Sen kommer ytterligare teman in i handlingen, men jag kan inte avslöja mer eftersom jag då skulle spoila boken. Det intressanta här är hur författaren lyckas skildra sina olika karaktärers psyken mycket realistiskt. Notera att det gäller både de goda och de onda. Miljöskildringarna, däremot, tar inte särskilt stor plats (!).
Tyvärr lyckas jag lista ut i förväg hur saker och ting hänger ihop. Lik förbaskat är slutet väldigt spännande!
Mitt omdöme blir högt.