Rita från Rimlunda

Charlotta Jensfelt
Rita är inte speciellt bra på någonting. Inte på matte eller på idrott eller på att skaffa kompisar. När fröken Marina ber klasskompisarna skriva något snällt om varandra får Rita bara ord som fint pennskrin, annorlunda namn och söt lillebror. Vad har hennes lillebror med saken att göra? Ett annorlunda namn, är det bra eller dåligt? Dessutom ser DUM-gruppen (Dennis, Uno och Minna) till att hon aldrig får vara ifred. Men Rita har en plats där hon känner sig speciell hemma hos mormor. Tillsammans läser de böcker och verser och utmanar varandra att rimma om det som känns jobbigt. Därför blir Rita oerhört spänd när fröken berättar om rimtävlingen som skolan ska ha. Priset är en gigantisk pokal! Rita älskar ju att rimma, men hon har aldrig vunnit någon tävling tidigare. Ändå bestämmer hon sig för att göra sitt absolut bästa: kommer hon äntligen få vara något mer än bara Rita? Hur känns det att gå från att vara en i mängden till att plötsligt sticka ut, och dessutom sticka i folks ögon? Rita från Rimlunda är den första fristående delen i ARG-serien.
Rita är inte speciell på något sätt, tycker hon själv. Hon är inte bra på idrotten, inte på matte och har svårt att skaffa kompisar. Men hos mormor känner hon sig trygg och kan vara sig själv och känna sig speciell. Där läser hon böcker och hon och mormor utmanar varandra i rimmande när saker blir jobbigt. När fröken talar om att det ska bli en rimtävling på skolan ser Rita möjligheten att äntligen får vara bra på något. Men hon har ju aldrig vunnit något innan, hur ska det gå?

Det här är en fin berättelse om att inte känna sig betydelsefull över huvud taget, till att inse att det visst finns saker som står ut och som en är bra på. Och dessutom att känna att allt hade varit perfekt, om bara om hade varit. I Ritas fall hade allt så klart löst sig bara hon hade fått gå i samma klass som sina kompisar istället för i parallellklassen. Det är också både hjärtgripande och hjärtvärmande läsning, för man känner verkligen med Rita som mest bara känner sig som en i mängden. Och det är jobbigt att känna att man måste stå ut men inte är tillräckligt bra på något för att göra det. Så man hejar på henne hela tiden och hoppas att hon ska förstå att hon visst är bra på saker.

Och det gör hon ju, även om det kanske inte riktigt blir som hon tänker sig i slutändan ändå.

Illustrationerna är ganska få genom boken, och det hade inte gjort något med fler. Det är inte en bok tänkt för målgruppen att läsa på egen hand, då texten är relativt liten men som högläsningsbok passar den utmärkt. Det finns också diskussionsfrågor till alla åtta kapitel i slutet på boken