Maria Johansson

En frenetisk och brutal seriemördare sprider skräck i den brittiska staden Bradfield. Han torterar sina offer innan de dödas. När döden inträffat tvättar han kropparna och dumpar dem vid välkända gaystråk, som om de vore skräp. Tony Hill och Carol Jordan jobbar hårt för att stoppa mördarens framfart, men kommer de att lyckas förhindra att fyra offer blir fem? En person i Carols närhet försvinner, en i teamet. Spänningen och skräcken stiger och är påtaglig. Kampen mot klockan är ett faktum.

Detta är en oerhört intensiv, välskriven och spännande bok med ett driv jag sällan upplevt. Den är i stort sett omöjlig att lägga ifrån sig, om man inte måste. Intrigen är riktigt klurig och slutet oväntat, i alla fall för mig. De detaljerade och vidriga beskrivningarna av tortyr kan dock upplevas som mindre bra, det är lätt att ligga sömnlös efter att ha läst sådant. Författarens stil och sätt att driva på storyn är dock förträfflig.

Jag skulle rekommendera Sjöjungfrun sjöng sin sång till alla som gillar en riktigt bra deckare, en som gör att nerverna hamnar utanpå och att lampan får vara tänd hela natten. Inte undra på att den en gång i tiden blev utsedd till årets bästa deckare (i England).

USA står inför ett presidentval och enligt opinionsundersökningar står striden mellan den nuvarande presidenten, Zach Herney, och senator Sedgewick Sexton. Herney ligger dock betydligt sämre till än Sexton enligt siffrorna och han verkar dessutom frånvarande under slutspurten av sin egen valkampanj.

NASA har under en tid varit ifrågasatt och nedläggningshotat men lyckas tack vare en av sina nya satelliter finna något oerhört förbluffande i Arktis. Fyndet de upptäcker är ytterst ovanligt och dolt långt ner under den tjocka isen vid nordpolen. Landets federala myndighet för luft- och rymdfart kan äntligen fira en framgång och förvänta sig en framtid vad gäller amerikanska rymdprogram.

Förutom att NASA nu har berättigat sin existens så påverkar den häpnadsväckande upptäckten givetvis även den presidentvalskampanj som är i full gång. President Zach Herney kallar in sin underrättelseanalytiker så fort han informerats om den glädjande nyheten. Fyndets äkthet måste verifieras snarast möjligt och det är Rachel Sexton som får uppdraget. Rachel är dotter till den, enligt opinionsundersökningarna, ledande presidentkandidaten men hon arbetar under presidenten och på National Reconnaissance Office (NRO).

Inom kort åker Rachel i riktning mot det Norra ishavet och till Milne Ice Shelf i Kanada. Tillsammans med ett expertteam där den charmerande ledartypen Michael Tolland ingår kommer hon fram till att allt är en formidabel bluff, i vetenskapens namn. Fyndet är inte äkta och går inte att verifiera. Hennes insikter kommer troligen att skaka om förtroendet för naturvetenskap och NASA, men än värre skaka balansen i USA:s relationer till andra länder. Ett bedrägeri fräckare än någonsin har iscensatts.

Innan Rachel hinner kontakta president Herney attackeras hon och teamledaren Michael av flertalet lönnmördare som till varje pris har till uppgift att dölja vad som är sant. Rachel och Michael kämpar för sina liv i en ytterst ödslig och skrämmande miljö samtidigt som de försöker ta reda på vem som är hjärnan bakom den omvälvande NASA-bluffen. Sanningen chockerar alla.

Det som är så bra med denna spänningsroman är sammanvävningen av historia och vetenskap samtidigt som läsaren erbjuds en abstraktionsnivå som kan få den mest inbitna ”realisten” att inse fakta som skulle kunna vara sann på ett omvälvande sätt. Under läsandets gång höjs pulsen avsevärt vid flera tillfällen och det är såklart inte svårt att förstå varför - författaren är en mästare på att fånga sin publik.

Något mindre bra med denna bok finns inte, men kritiker brukar klaga på karaktärernas djuphet och språket, vilket jag inte håller med om. Dan Brown har lyckats med det nästintill omöjliga och jag är imponerad.

Denna otroligt spännande roman kan jag rekommendera till alla som gillar att utmana sina egna tankar och samtidigt njuta av en mästerligt skriven spänningsroman. En äkta bladvändare.

Här erbjuds mordmysterier i gotländsk idyll, denna gång i adventstider med ett snötäcke. Det är Jungstedts andra del i serien med Anders Knutas som utredande Kommissarie. Visbypolisen får ett marigt fall på bordet när fjortonåriga Fanny hittas strypt i ett skogsområde. Hon hade varit försvunnen i veckor, efter vad man antog, varit på väg hem från stallet hon ofta besökte. Under utredningen framkommer flickans problematiska hemförhållanden, med alkoholiserad mor och en frånvarande pappa. En ensam flicka med stort hästintresse, tänker polisen. Men hade hon någon att ty sig till, i stallet kanske?

Min uppfattning om boken var klart svajig i början av läsningen, lite trist, lite intetsägande, när ska det börja hända något o.s.v. Men på något sätt rycks man med, det är bra författat, snyggt och enkelt. Det är som brukligt mest spännande i slutet och ja, man kan gissa sig till upplösningen relativt tidigt, med viss förvåning, fast kanske inte som det är tänkt. I stort sett helt okej med lite fokus på viktiga frågor gällande ensamma flickors utsatthet i många lägen. Karaktärerna Johan (journalist) och Emma kunde man som vanligt varit utan.

Här får vi följa med Annika Bengtzon till Marbella i Spanien. Det är den åttonde delen i serien om journalisten på Kvällspressen. Nyheten om att en barnfamilj från Sverige har gasats ihjäl i sitt hem på Costa del Sol i Spanien har nått nyhetsredaktionen. En familjemedlem saknas dock, den 16-åriga dottern som inte återfanns bland de döda. Ingen verkar dock veta var hon befinner sig. Annika vill till en början inte alls åka till Spanien. Hennes hemförhållanden är alltför trassliga. Men, det dröjer inte länge förrän hon ägnar all sin uppmärksamhet åt det, minst sagt, märkliga fallet. Är det ett inbrott som gått överstyr? Eller handlar det om narkotika, penningtvätt och hämndaktioner som sträcker sig över generationer?

En oerhört spännande och på många sätt intressant bok som emellanåt gjorde mig något förvirrad. Vissa spår lämnas men knyts ihop, med nöd och näppe, till slut. Jag hade velat veta mer om vissa händelser, därav betyget fyra istället för fem.

I Jungstedts nionde kriminalroman med kommissarie Anders Knutas i huvudrollen bjuds vi på värdetransportrån i idylliska Klintehamn. Ja det är såklart på Gotland det mesta utspelar sig och det är utanför Sparbanken stöten sätts in. Vi får följa rånarna i sin flykt till ett ödetorp, ett gömställe som vår kommissarie med kollegan Karin sedermera snokar rätt på. De finner märkligt nog en av rånarna avrättad på platsen. Fortsatta spaningar tyder på minst två övriga gärningsmän och Knutas börjar söka efter dessa på öns motorcykelklubbar. Polisen undrar såklart vem som mördat medbrottslingen, de två övriga, eller någon annan? De undrar också över motivet, om det gällde rån-bytet eller något som hänt tidigare. Förutom det polisiära arbetet med att söka sambandsförklaringar gällande rånet, får vi även följa Knutas känsloliv där kollegan Karin trånas efter, något kommissarien kämpar med att bemästra. En journalist på ön, Johan Berg, vill också rota i fallet och hamnar inte oväntat i diverse farliga situationer. Det går en story parallellt med det "nutida" rånarfallet, ska nämnas. Där vi får följa en ung tjej som hamnat snett och placeras i fosterfamilj.

Nutid och dåtid alltså, som sedan knyts ihop. Jag blir ju ofta lite förvirrad av sådant men det brukar lösa sig. Faktum är dock att fosterflickan-tråden var ganska intressant, och visst gnuggades geniknölarna när man försökte få ihop det hela. Att lyfta samhällsproblem som ofta sopas under mattan tycker jag är positivt med denna bok. Journalistens eskapader med sin fotograf i släptåg kändes spontant lite överflödigt. Ibland framstår det som författare vill "maxa" och slänger in lite extra karaktärer, ofta i onödan, då många nya namn och trådar blir jobbigt att följa. Men, jag blev i alla fall underhållen av den småputtriga berättelsen i en halvbekant miljö, som man fick veta lite mer om. Det är lite mellanmjölk över det hela, söker man mer hårdkokt deckare med "splatter-inslag" (blodigt våld) och Clintanstyle-utredningar, ska man nog välja något annat.

Boken rekommenderas alltså till den som vill läsa kriminaldrama på pittoreska Gotland, med inslag av samhällets mer dolda sociala problem. Lättläst myspys med medium våldsinslag, avslutar vi med.

En skolklass som är på utflykt i Marstrand och området kring Carlstens fästning gör en fasansfull upptäckt. De finner en kvinnokropp i medeltida kläder. Hon saknar huvud och är placerad vid en sten som kallas offerstenen. Ett kvinnohuvud återfinns dock på en spaljé i fru Wilsons trädgård.

Karin Adler tjänstgör vid polisen i Göteborg och blir informerad om fallet. Kvinnan vid offerstenen hade tillhört en grupp lajvare som brukade spela medeltida rollspel vid en park i området. Snart framgår det att kroppen och huvudet inte tillhör samma person, men de är släkt med varandra. Ett snarlikt fall uppdagas i Trollhättan, med avskuren näsa. Offren blir fler. Karin och hennes kollegor, Robert och Folke, börjar skönja ett mönster. På det sätt kvinnorna bragts om livet görs kopplingar till 1600-talets häxprocesser och de rituella straff som misstänkta häxor dömdes till.

Detta är den andra delen i Marstrandserien och författaren varvar dåtid och nutid på ett väldigt professionellt och underhållande sätt, som så småningom smälter ihop. Tillbakablickarna är oerhört spännande, så pass att man bara vill läsa mer om de öden som beskrivs. Spänningen ökar successivt och till slut är det omöjligt att lägga boken ifrån sig. Boken förmedlar också en hel del fokus på huvudpersonerna och deras privatliv. Karin har till exempel separerat från Göran och bor numera på en båt. Marstrands historia och häxprocesser blandas med vardagsliv och en för utredningen betydelsefull historia som utspelade sig på 1950-talet. Med andra ord är detta en väl underbyggd, intressant och spännande berättelse som jag kan rekommendera den som gillar att läsa en riktigt bra kriminalroman. Man behöver inte ens vara speciellt intresserad av historia för att uppskatta denna bok.

I denna tredje "öländska" spänningsroman från Theorin möter vi ordinära marknadsundersökaren Per. Med en förvirrad far och svårt sjuk dotter tar han sin tillflykt i den ärvda stenhuggarstugan på Öland. Men problemen tycks söka upp honom. Faderns förflutna gör sig påmint, någon är ute efter honom och Per tvingas reda ut vad som hänt och sker. Märkliga grannar flyttar in i nybyggda villor och interagerar med Per på olika sätt. Vad vet grannarna och vad har de för bakgrund? Ja, någon tror på älvor och en annan tror sig ha mött stentroll. Det hettar till när faderns hus i Småland bränns ned.

Det är som vanligt en suggestiv berättelse med diverse subtil övernaturlighet i detaljerna. Jag imponeras av Theorins berättande, det är lågmält och ibland trevligt, inte alltför hemskt, och intressant öländsk historik skiktas lagom ut. Den öländska kalkstenen har en central roll och just titeln "Blodläge" syftar på det mörkröda stråk av kalksten som stenhuggarna ibland stöter på. Det är en del folktro som svävar över det hela, mötet av gammalt och modernt, nutid och dåtid. Öbors syn på fastlänningar pytsas ut och konflikten mellan tradition och turism synliggörs.

Berättelsen kretsar kring tre vänners eskapader, där Silfverbielke kan sägas vara pådrivande. De jobbar alla tre inom finanskretsen i Stockholm, men med olika bakgrund och mål. Upptakten till trions urspårningar, d.v.s. brottsfall som sedermera landar på polisens bord, härleds till stjärnmäklaren Silvfverbielkes tristess. Han utmanar nämligen sina vänner att begå brott, delvis för att det är kul, men dåden kopplas även till ett vinstpoängsystem där potten är en saftig summa uppbunden i en gemensam fond; hänsynslös och känslokall är givetvis nämnda psykopat under ytan, men oturligt nog ofta charmig utåt och med välpolerat yttre. De två vännerna, Hans och Johannes, borde såklart inte umgås med denne skruvade man. Hans Ecker framstår som den mest normala i gänget, med hygglig ambition att stadga sig, medan Johannes Kruut är rikemanssonen, villig att vara till lags för att "platsa" och kanske betala krognotor. Det är mycket champagne, kokain och brudar, när trion inte jagar spänning i kriminalitet.

Jag råkade ju läsa bok två i denna serie först, vilket i och för sig inte spelar någon roll, tvärtom funkar det bra. Även denna första är välskriven och ambitiöst berättad in i minsta detalj. Ja, det upplevs som författarna vet vad de skriver om. Bra research eller självupplevt undrar man ibland. Nja, det är väl ofta en mix av allt, det räcker långt. Ämnena och miljöerna som beskrivs är för mig intressanta, då aktiehandel och finansvärlden ligger mig nära, om än på lägre nivå än stjärnmäklarna. Andra mer dekadenta miljöer och leverne som man själv inte besöker är ju också spännande att ta del av. Således, lite befriande att läsa utan krusiduller och "rakt på" språk. På ett sätt roades jag att följa den utflippade trion.

Men, det var något som skavde denna gång, och detta var faktiskt något jag förbisåg i första boken jag läste i serien. Jag tycker faktiskt det blir för mycket elände, att en person så helhjärtat och medvetet förstör för andra gjorde mig illa till mods. Världen och verkligheten är så ond och kall ändå. Att läsa om någon som cyniskt bedrar sin bästa vän, på alla möjliga sätt, är inte trevligt. Och fascinationen över pengar och vad man kan göra med dem känns mest osunt. Det blir liksom bara fokus på elände och avsaknad av moral. Polisutredningen kändes lite sval även i denna bok, inte så engagerande och med färglösa karaktärer.

Författaren Peter Springare är ju främst polis, men har här tagit sig för att förmedla sin bild av rådande polisverksamhet. Mer precist handlar det mycket om hur omorganisationen av polisen har skötts, vad det lett till och hur det påverkat polisens prestation. Det är en ganska hård sågning från Peter, där ledningen för polismyndigheten beskrivs prioritera helt fel saker. Grova brott lämnas ouppklarade menar han, medan föreläsningar om värdegrund, mångfald och jämställdhet basuneras ut av inlejda organisations- och managementkonsulter. Det är "New Public Management" som introducerats som styrsystem hos polisen, vilket inte alls passar där, enligt Springare. Kärnverksamheten har tagit stryk och fokus har istället lagts på att ge en bättre bild av myndigheten än vad verkligheten berättar. Till sin hjälp har berörda polischefer en alltför stor kommunikationsavdelning, enligt Springare. Författarens 43 år som polis ger oss också en avslöjande inblick i den så kallade tystnadskultur vilken han anser slagit klorna i myndigheten. Att ifrågasätta eller kritisera berörd organisation och/eller inkompetent ledning, kan enligt Springare, leda till utfrysning och mobbning.

Det är ju främst en bok med fakta och idel myndighetstermer, som förvisso bör ha stort allmänintresse och kan vara en viktig källa till kunskap och debatt om vår polismyndighet. Det var ju en minst sagt skrämmande läsning att ta del av, att den funkar så dåligt och beskrivs djupt politiserad, där förvanskning av sanning även tycks ske. Men störst behållning hade jag nog av Peters ingående beskrivningar av det egna polisarbetet med speciella fall han involverats i och löst. Det var intressant att ta del av olika knarkspaningsfall, hur de la upp spaningen och avlyssnade kurirer, samt hur själva transaktionen av varor och pengar kan ske. En värld man inte kände till, brottslingarna är påhittiga i vissa fall.

Mathilda Gillespie levde på den engelska landsbygden, i en idyll, men var inte speciellt omtyckt på grund av de spydigheter hon brukade kräka ur sig. Ja, man kan nog säga att hon var hatad av ett stort antal personer i byn. När hon hittas död med ett blomsterprytt och groteskt medeltida tortyrredskap runt sitt huvud spekuleras det i självmord. Ingenting tyder på att det handlar om mord. Mathilda bar dock på flera hemligheter, mörka sådana. Hon levde ett välordnat liv med en fin fasad, men varför hade hon testamenterat alla sina tillgångar till sin läkare, Sarah Blakeney? Sarah gör allt som står i hennes makt för att ta reda på vad som hänt och försöker förstå varför Mathilda är död. Det medeltida tortyrredskapet hade tydligen använts för att få tyst på kvinnor som var grälsjuka. Har någon bragt Mathilda om livet eller handlar det om självmord, som polisen hävdar?

Detta är en riktigt mysig psykologisk thriller, i alla fall om man ser till miljön storyn utspelar sig i. Spännande är den också, samtidigt som intrigerna är stilsäkra.