Emma Engström

Fredrik Backman har en förmåga att lämna djupa spår i mig. Han sätter ord på känslor som är svåra att beskriva, både lyckliga och svåra. Flera av hans romaner ligger mig varmt om hjärtat, men en klar favorit är Min mormor hälsar och säger förlåt. Historien handlar om Elsa som är sju år gammal. Mormor är hennes bästa och enda vän. De delar ett hemligt språk som används i landet Miamas. Ett land de besöker tillsammans när verkligheten är tuff, föräldrarna skiljer sig och mobbare inte låter en vara i fred. En dag finns inte mormor mer. Elsa hittar brev som mormor har skrivit om en tid innan hon blev mormor. Elsa tar på sig uppgiften att lämna alla dessa brev till dom människor som mormor vill be om förlåtelse till.

För mig är det viktigt att en bok berör och Fredriks böcker lämnar mig aldrig oberörd. Jag både skrattar och gråter med hans karaktärer. Något med Elsa är väldigt speciellt. Jag känner en samhörighet med henne och det är nog något av det viktigaste du kan göra i en skönlitterär roman. Det är oftast karaktärernas utveckling som driver historien framåt jämfört med en deckare där t.ex. ett mord ska lösas.

Min mormor hälsar och säger förlåt innehar en bra balans mellan sorgligt och roligt. Jag har svårt att läsa en bok som endast känns mörk, någon form av humor måste finns med för min del. En tänkvärd bok om vänskap, förlåtelse och mod.