Johanna Wistedt

När en nunna med koppling till ett irländskt Magdalenahem hittas mördad hamnar fallet hos polisinspektör Tom Reynolds. Med tiden har synen på kvinnor som i olika utsträckning ansetts förtappade lukrats upp, men Tom misstänker ändå att brottet har med den katolska institutionens historiska försyndelser att göra. Allt pekar på att någon vill ta hämnd för gamla övergrepp, men det kyrkan har på sitt samvete är en omfattande tragedi och antalet människor med potentiell motivbild oroväckande stort.

Den första boken i serien om inspektör Tom Reynolds baserar sig delvis på verkliga händelser, för de katolska Magdalenahemmen döpta efter synderskan Maria Magdalena har existerat och vittnesmål om den hårdföra behandlingen av förtappade kvinnor som förekom där är en brutal realitet. På så sätt får premissen ett extra djup och obehaget växer, för även om Jo Spain broderar ut och skapar fiktion vill tanken på vad som verkligen hänt bakom hemmens grindar aldrig riktigt släppa taget.

Rent tekniskt skriver Jo Spain både medryckande och underhållande. Sidorna vill vända sig själva och hon lyckas åstadkomma en riktigt ruggig atmosfär. Författaren skapar också en fin kontrast när hon väljer att låta Reynolds egen dotter bli gravid utan att vara gift, ett inslag som gör att fallet får en extra stark beröringspunkt hos vår huvudkaraktär. Boken innehåller ganska många karaktärer för läsaren att hålla i minnet, men i övrigt är det en oerhört välskriven kriminalroman som visar att det finns ett irländskt deckarunder och fler författare att upptäcka för alla som älskar Tana French. Tursamt nog för oss som fått smak för Jo Spains författarskap släpps i dagarna uppföljaren: Frukta det du begär.

Florence Lovelady är en av Storbritanniens mest framstående kvinnliga poliser, men när hon återvänder till hemorten Sabden kastas hon tillbaka in i en roll hon en gång hade och blir samma gamla Flossie som förr. Sabden och Pendle Hill är ett centrum för mörka och svårhanterliga krafter, men det är inte bara den månghundraåriga traditionen av häxkonster som sätter sin prägel på tillvaron. När den dömde mördaren Larry Glassbrook avslöjar att det finns skelettdelar begravda intill ett av traktens barnhem står det klart att det är mänsklig ondska som är det reella hotet som Florence måste sätta stopp för. Samtidigt har Larrys dotter Cassie Glassbrook återvänt hem för att kräva det som rätteligen tillhör henne, och hon skyr inga medel för att få det hon vill ha.

Sharon Boltons nya bok tar oss med till Lancashire och klassisk, brittisk häxmark, för det var vid Pendle Hill några av landets mest omfattande häxbränningar ägde rum under 1600-talet. Sedan dess har det varit tradition att verka i det fördolda, men traktens kvinnor har fortfarande kvar kunskaperna – inte minst när det den ädla konsten att utvinna läkemedel och gift från vad naturen har att erbjuda. Handlingen har en tydlig koppling till och överlappar delvis den förra boken i serien, Hantverkaren, och det är inte utan att jag hade önskat att de var en aning mer fristående. Det finns också vissa andra inslag som gör att den här boken tenderar att kännas stöpt i samma form som föregångaren. Men Sharon Bolton visar samtidigt att hon är en deckardrottning i ordets rätta bemärkelse, för hennes lägsta nivå är förunderligt hög. Med en finess av samma giftiga rang som titeln antyder väver Bolton samman Sabdens traditioner med ett ondskefullt kriminaldrama och åstadkommer en magisk symbios av berättarglädje och spänning som hade gjort Pendlehäxorna mäkta stolta.

Säg inget om Lydia börjar en helt vanlig morgon då familjen Lee förbereder sig för vardagen, men scenen förändras i ett slag när sextonåriga Lydia inte dyker upp till frukosten. Hennes rum är tomt och hennes kropp påträffas inom kort i en närliggande sjö. Gestaltningen av den snabba svängningen och det ögonblick då katastrofen är ett faktum är knivskarp, för där och då rasar tillvaron för Marilyn och James på ett sätt som är oåterkalleligt.

Celeste Ng använder sig av ett lysande grepp som belyser arv och miljö, prestationskrav och inte minst utanförskap. Lydia är den välartade dottern som förväntas infria mammans dröm om en akademisk examen och en medicinsk karriär samt pappans förhoppning om att hans invandrarbakgrund med tiden inte längre ska ligga dem till last och att dotterns generation ska bli helt integrerad och accepterad, på alla plan. Vad Lydia vill med sitt liv är det ingen som bryr sig om att fråga, och det är premissen kring den bortglömda och osynliga flickan på vilken familjen projicerar alla sina drömmar och förväntningar som gör boken så oerhört gripande. För vi vet redan från början att alla historier får inte ett lyckligt slut, och det här är en av de mörka – men ack så finstämda.

Med Lydias död som utgångspunkt rullas sedan bakgrundenshistorien upp. Författaren bygger romanen i lager som sakta smälter samman, fragment växer till en helhetsbild och Lydias död sätter en sorgkantad prägel och tycks färga av sig likt sotiga fingeravtryck på händelser som utspelat dig långt innan hon kom till världen. Det är fascinerande hur mycket som ryms i denna relativt korta roman, och samtidigt ett kvitto på vilken oerhört talangfull berättare Celeste Ng är.

Året är 1628 och den svenska stormakten blomstrar. Gustav II Adolf sitter på tronen och rikets status ska manifesteras i form av ett nytillskott i krigsflottan – men regalskeppet Vasa hinner knappt lätta ankar innan den ranka konstruktionen orsakar slagsida och omedelbar förlisning. Många människor omkommer och det viskas att det är de uråldriga ekarna som huggits ned och byggts in i skeppet som nu kräver sin blodiga hämnd.

Disa Kassman arbetar på Vasamuseet och får i den nutida berättelsen i uppdrag att restaurera en av de skulpturer som en gång prydde det ståtliga fartyget. Uppdraget visar sig bli oväntat komplicerat. Vildmannen i fråga är en obstinat figur som sakta men säkert får ett allt större inflytande över alla inblandades liv. När försvinnanden och oförklarliga dödsfall skakar museet och dess personal blir det allt tydligare att den äldre mannen som varnat dem för att väcka vildmannen till liv tycks ha haft en poäng …

Skräck i en historisk kontext är temat för Frida Andersson Johanssons nya bok Ek och utmaningen i att kombinera historiska fakta med fiktion är en balansgång som författaren klarar med glans. Symbolik och folktro får tjäna som extra krydda åt berättelsen om de blodtörstiga ekarna och tanken på att de blev Vasaskeppets undergång är fantasifull, men den framställd på ett så övertygande sätt att jag gladeligen läser vidare med en känsla av skräckblandad förtjusning. Författaren har även skapat ett intressant persongalleri med Disa Kassman i spetsen. Beskrivningarna av hennes trassliga vardagsliv präglas av både humor och skärpa, vilket skapar en uppfriskande och stilsäker kontrast till den historiska aspekten. Frida Andersson Johansson visar med Ek att svenskskriven skräck är en genre att räkna med och att hon är beredd att ta täten i det sammanhanget.

I Mot San Francisco får vi följa Julie och hennes vän B under en gränslös och farofylld sommar när de lämnar sina hem och ger sig ut på vägarna. Det är sent sjuttiotal och sommaren kommer att förvandla dem från tonåringar till vuxna, en knivskarp gräns som aldrig går att retirera ifrån eller göra ogjord. De utforskar både sig själva och sin omgivning, B finner på råd i alla lägen och Julie låter sig svepas med. När allt är över är de båda märkta för livet, men trots det ska Julie aldrig glömma sin vän. När B avviker från anstalten där hon suttit av straffet som blev konsekvensen av hennes handlingar kommer allt tillbaka till Julie. Är det nu deras vägar ska korsas igen?

Clara Clementine Eliassons debutroman tar avstamp 1978 och är en fiktiv tolkning av Brenda Ann Spencer och händelserna året innan skolskjutningen i San Diego året därpå. Det är en poetisk och suggestiv roman där det vackra språket utmärker sig, men också gestaltningen av det sårbara hos de två huvudkaraktärna griper tag. Finstämt och mörkt kombineras med precision och karaktärernas balansgång på gränsen mot katastrofen skapar en nerv som gör boken svår att släppa. Vi känner med dem, men också för dem - och den berusande frihetslängtan som driver Julie och B är smittsam. Clara Clementine Eliassons debut lämnar läsaren med starka intryck och ett löfte för framtiden, för en så egenartad och talangfull författare kommer att låta höra tala om sig även framöver.

Gunnar Barbarotti och Eva Backman är tillbaka i en ny deckargåta präglad av typiska nesserska kännetecken. Under en vistelse på Gotland blir de båda Kymlingepoliserna av en händelse inblandad i ett märkligt fall med en busschaufför som har hotats till livet. Fullt rimligt på ett plan då han har ett antal ungdomars liv på sitt samvete efter en bussolycka där han var föraren, men inte desto mindre uppseendeväckande i all sin komplexitet. När Albin Runge störtar mot sin död från en Finlandsfärja ändrar ärendet karaktär och går från att vara ett mysterium till ett regelrätt polisärende, för att sedan definieras som ett självvalt slut. Runge var trots allt en bruten man. Barbarotti och kvinnan i hans liv tycker sig dock ana en skavande diskrepans. Det är något som inte stämmer och de bestämmer sig för att ta reda på vem som döljer sig bakom den ödesmättade brevsignaturen Nemesis – även om de får bedriva spaningarna på sin fritid.

Gång på gång tycks hoppet vara ute, Håkan Nesser hotar med att lägga pennan på hyllan. Som tur är ändrar han sig lika regelbundet och därmed har vi återigen fått nöjet att återse radarparet Barbarotti och Backman. Utredningsarbetet är som alltid under Barbarottis ledning intuitivt och styrt av magkänslan, medan Eva Backman står för strukturen. Själva handlingen är klurig och anekdotisk utan att vara överdrivet bloddrypande, samt uppburen och präglad av en stilistisk formuleringskonst som är i en klass för sig inom den svenska spänningslitteraturen. Det är aldrig andlöst spännande, men det är ändå precis som sig bör – underfundigt och underhållande i en välavvägd balans som bara Håkan Nesser kan åstadkomma.

När Rebeckas mormor Anna hamnar på sjukhus får hon en anledning att resa till Skåne som är välkommen på flera plan, för pausen från vardagslivet och en komplicerad jobbsituation är välbehövlig. Väl på plats faller det även på Rebeckas lott att se till mormoderns katt och under tiden ensam i huset hittar hon ett gammalt bokskåp som ruvar på hemligheten bakom familjens och framförallt mormoderns livshistoria.

Berättelsens andra del utspelar sig mitt under brinnande krig. Anna är ung och styrd av familjens förväntningar, men när hon träffar italienaren Luca vidgas hennes vyer och Annas världsbild sätts i gungning. Hon inser att hon måste välja om hon ska stå upp för den medmänsklighet och det patos hon sympatiserar med eller om hon ska vika sig och svepas med av nazismens mörker. Med Luca vid sin sida förfaller valet enkelt, men priset för den väg hon väljer att gå riskerar att bli högt.

Det som utmärker Frida Skybäcks senaste romaner är en fantastisk förmåga att ta en djupare historia in i ett läsvänligt format. Det är ett utmärkande drag även i Bokskåpets hemlighet och med fingertoppskänsla och lyhördhet målar författaren upp karaktärer, stämningar och känslotillstånd som träffar mitt i prick. Bokskåpets hemlighet lyckas med konsten att kombinera eskapism med det jordnära och väjer inte för att skildra såväl förtvivlan som himlastormande kärlek, förlagd under både andra världskriget och i nutid. Med den här boken visar Frida Skybäck att hon är vår okrönta feelgooddrottning

January reser till strandhuset hennes far har efterlämnat med skrivkramp och ett kaotiskt inre. Tillvaron så som hon känner den har visat sig vara bygd på lögner och nu måste hon försöka samla ihop skärvorna av det liv som pappans död krossat. Väl på plats träffar hon en gammal bekant från studietiden, den odrägliga snobben Augustus Everett som skriver det January skulle definiera som pretentiösa, litterära romaner. Själv är hon romanceförfattare och därmed är de varandras raka motsatser när det kommer till den litterära banan. Men det visar sig snart att de trots allt har en hel del gemensamt - inte minst problemet med att de just nu inte förmår skriva en enda rad.

Strandläsning är en bitterljuv roman med inslag av både feelgood och romance. Livets stora frågor avhandlas och en stor del av premissen handlar om ensamhet och problemen med tillit, för rädslan för att få sitt hjärta krossat riskerar ibland överskugga även den mest fantastiska kärlek. I takt med att January och Gus lär känna varandras styrkor och svagheter visar det sig ändå att de kompletterar varandra ganska bra och knutarna börjar sakta lösas upp. Men frågan är om de ska våga satsa, eller är det bara en flyktig sommarförälskelse som kommer falna med höstens intåg. Strandläsning bjuder på en finstämd kombination av humor och allvar kryddat med en stor dos litterära referenser. Prefekt läsning för den som vill behålla och maximera sommarkänslan ett litet tag till.

Det är inte okomplicerat att skriva fiktion utifrån verkliga personers levnadsöden. Curtis Sittenfeld har gjort det en gång förut i Presidentens hustru, en roman om Laura Bush och livet vid sidan av världens mäktigaste man. I Rodham är det Hillary Clinton som står i fokus – med den betydande skillnaden att i romanens värld tackar hon aldrig ja till Bills frieri. Istället går de skilda vägar och Hillary Rodhams politiska karriär slår in på en annorlunda, om än fortfarande krokig, bana.

Allt börjar som sagt med ett scenario snarlikt det verkliga. Hillary faller för Bill Clinton under studietiden men hörsammar varningklockorna. Hon kommer aldrig att vara den enda kvinnan i hans liv. Därav uppbrottet. Det är dock ingalunda tal om något lätt val och Hillary kommer aldrig riktigt att släppa taget. Hon förblir ogift och barnlös, ofta ansatt just av dessa skäl av de traditionalister och reaktionärer som är obenägna att vilja se en kvinnlig senator eller president.

Hillary Rodham kan heller aldrig undkomma det faktum att hon är kvinna. Hon synas i sömmarna och tvingas vara konsekvent och korrekt på ett sätt männen aldrig behöver bekymra sig om. Skildringen av den kampen tillhör bokens stora behållningar, för Sittenfelds alternativa verklighet är ingen feministisk hjältesaga på det viset, utan snarare en gestaltning som talar till en bred läsarkrets som kan relatera till problematiken, även om den är relaterad till andra omständigheter. På sätt och vis är det också ett bättre USA Sittenfeld målar upp; om inte idealiskt så i alla fall mänskligare. Att skriva så utlämnande om en samtida kvinnlig pionjär är dock svårmanövrerat och jag häpnar stundtals över frispråkigheten, men det litterära värdet i denna roman går ändå inte att värja sig för. När sista sidan är utläst står det klart att Kamala Harris utses till demokraternas vicepresidentkandidat i höstens val och romanen får ytterligare en ny innebörd och väcker ett hopp om framtiden. Kanske är inte den värld Curtis Sittenfeld målar upp alltför avlägsen.

När en blodig man kliver in på polisstationen i Oskarshamn är det ett tydligt faktum att någonting traumatiskt har inträffat. Blodet är inte hans eget och hans fåordiga utsaga stödjer tesen att någon bragts om livet. Elias Svensson och hans kollegor vid NOA tillkallas då ett lik påträffas och tillsammans med konsulten Cornelia Lind beger de sig söder ut för att bistå utredningen.

Den trettonde lärjungen är en spänningsroman som ger det mörkaste Småland en helt ny innebörd, för här är det inte de djupa granskogarna utan den mänskliga ondskan som sänker sina skuggor över handlingen. Spåret leder till ett hälsohem med ett brokigt klientel och mot den lokala kyrkogården som visar sig vara det optimala gömstället om man vill dumpa ett lik. Christina Erikson lägger stor vikt vid detaljerna och låter dem tala för sig själva och den lysande gestaltningen är det som gör att berättelsen kryper under huden. Eriksons sätt att visa hur människors liv undermineras till dess att de tappar all kontroll fortsätter att utmärka sig som ett av genrens vassaste psykologiska grepp.

Manipulativa karaktärsdrag står i fokus även i den här boken och vi får fortsätta följa Cornelias kamp både mot ett privat helvete och för att öka allmänhetens kunskap om psykopatens kännetecken. I kulisserna verkar fortfarande vår vän Forsete och hämndens ängel fortsätter att vara en skuggestalt, undanglidande och omöjlig för läsaren att få något grepp om. Möjligen hade jag kunnat se att någon mer ledtråd i denna följetong presenterades, men samtidigt är mystiken kring denna premiss väl värd att följa vidare. Det finns ändå en rimlighet i att den ondska Forsete bekämpar aldrig tycks sina och dö ut.