Eva Sjögren

Filmen jag tänker recensera har en stark, målmedveten kvinna som huvudkaraktär. Hon heter Riley. Inledningsvis är hon en lycklig fru och mamma. Hon är dock ovetande om att hennes man har tänkt delta i ett rån mot en gangsterledare men han backar ur i sista minuten.

Då den lilla familjen firar dotterns födelsedag på ett tivoli dyker gangsterledaren, som fått nys om vad mannen tänkt göra, och hans anhang upp på tivoliområdet i en mörk bil och skjuter ihjäl både Rileys man och dotter. Riley hamnar i djup sorg som blir än värre av att gärningsmännen frias i rätten.

Flera år senare dyker Riley upp efter att ha hållt sig borta och nu är hon en annan kvinna. Hon brinner av hämndbegär, hat och ilska. Hon har dessutom tränat upp sig till något som går att jämföra med en elitsoldat. Nu tas jakten upp på det skyldiga. Riley skyr inga medel och klarar med bravur, dock inte utan skador, att straffa samtliga inblandade.

Visst, detta är en blodig historia. Jag tycker ändå att den ger en viss tillfredsställelse eftersom Riley kämpar mot et korrupt samhälle och de som har gjort henne illa. Kan inte låta bli att tänka på Lisbeth Salander och Robin Hood när jag ser filmen. Båda dessa karaktärer sätter sig upp mot orättvisor och värnar om de svaga Det gör Riley också. Då hon återvänder för att ta sin hämnd lever hon i ett ghetto bland samhällets utslagna. Trots den mördarmaskin som hon har förvandlats till så skyddar hon sin grannar och de tycker mycket om henne och hjälper henne delvis.

Att hon lyckas med det hon gör beror på att hon redan har förlorat allt och henne kvittar det lika om hon lever eller dör.

Jag har lyssnat på Dina händer var fulla av liv.

Vi får följa händelseutvecklingen i Somalia fram till kriget och de efterföljande händelserna. Främst genom bokens huvudkaraktär Nora.

Inledningsvis målas det vackra, färgglada landet upp med lysande beskrivningar av människors utsmyckningar, bostäder och marknadsplats upp. Redan här finns också skildringar av klanstatusar, fattigdom och politiska kamper.

Nora är privilegierad, hon ingår i en ansedd klan. Hon får gå i skola, blir gymnasielärare och gifter sig av kärlek.
Undan för undan dras dock snaran åt under oroligheterna i landet. Nora och delar av hennes familj tvingas till flykt. Under flyktens stora vedermödor förlorar Nora mycket. Hon kommer småningom till Sandviken, som nybliven änka, med sin lilla dotter. Hon sörjer djupt och ett tag vill hon bara dö. I Sandviken är detvdessutom ständigt kallt, hon blir utsatt för rasistiska påhopp och förnedras på arbetsförmedlingen.

Här kunde boken ha slutat men den gör inte det. På slutet anar man en något gladare Nora och man förstår att glöden hon burit tidigare är på väg tillbaka till henne.

Jag tycker att alla som i sitt yrke har kontakt med flyktingar borde läsa denna bok. Den ger en djupare förståelse för hur komplex varje flyktingliv är. Den visar hur vi måste stå emot de fördomar vi eventuellt bär. I den här boken tror jag mångas fördomar kommer på skam, gång på gång. Ta inte ifrån någon sin bakgrund utan var istället nyfiken och lyhörd för den. Tack till Suad Ali för denna inblick, tack även till Siham Shurafaför en skicklig uppläsning.

Utgiven av Norstedts förlag.

Stackars Martha tänker jag inledningsvis om kvinnan, den 40-åriga Martha Storm som jobbar som vikarie på stadens bibliotek. Hon tycks utnyttjas av alla. Hon är kompetent och hjälpsam på sitt jobb men hyser inget hopp om att få någon fast tjänst då chefen vill ha yngre förmågor.

Systern tar henne för given i allsköns situationer då hon vill ha hjälp men visar inget intresse när Martha vill visa henne den märkliga boken som en dag dyker upp på biblioteket. Boken som berör deras mormor.

Vartefter blir jag mer och mer frusterad över att Martha inte ryter i och säger ifrån till alla som utnyttjar henne. Men, till slut så. Hon säger NEJ. Samtidigt som hon nystar vidare med hjälp av boken. Mormoderns öde blir mer och mer intressant. För mig är det det som är bokens behållning. Att få veta hur det egentligen ligger till.

Inledningsvis, som sagt, en del irritation över den menlösa Martha. Hon växer dock varefter och när boken är slut känns den som en harmlös feelgood som man mycket väl kan läsa