Trevor och farfar. Kungen som gick in i dimman

Bok av Robbe Eriksson
Trevor och farfar bjuder läsaren på en resa genom historien med farfar som guide, samtidigt som man lär känna Trevors två farmödrar F1 och F2, mamma Kim och pappa Pim, samt en lätt övervintrad inneboende vid namn Elina, med flera. Robbe Eriksson, en av författarna bakom den prisbelönta populärhistoriska kokboken Och så åt de också blandar här roliga anekdoter ur vardagen med historiska betraktelser, och har samlat berättelser som tilltalar såväl barn som vuxna. Med sin karaktäristiska berättarstil engagerar han läsaren och väcker intresset för historia på ett enkelt, underhållande vis. Kungen som gick in i dimman är den första boken i serien, där farfar berättar om kung Gustav II Adolf och slaget vid Lützen för den nyfikne, men busige Trevor. Han tar med sig Trevor till både Livrustkammaren och Vasamuseet för att han skall få lära sig mer. I kommande böcker får vi träffa bland andra vikingen Jarlabanke, tjyven Lasse-Maja, kung Karl XII och många fler, och vi inser snabbt att verklighetens människor och historier allt som oftast slår dikten. Boken berättar också lite om diabetes och hur det fungerar att ha en sådan sjukdom. Eftersom upphovsmännen till Trevor & Farfar själva har sjukdomen ligger frågan extra varmt om hjärtat, och 10 kronor för varje sålt exemplar skänks till diabetesforskningen.
Jag tycker boken är okej. Den är ganska roligt skriven och har en bra grundhandling. Men jag tycker det är för mycket sidospår. Jag tycker att det är bra att det tas upp om diabetes och att man inte kan äta allt utan måste anpassa sig. Men det är också några sådana sidospår jag har lite svårt för. Det känns som att det inte handlar så mycket om historia och titeln passar inte så bra tycker jag. Det är mer av allt det andra än om "Kungen som gick in i dimman". Jag gillar grundidén men det funkade inte ända till mål, för mig. Det är nog en bra bok att använda i skolan, kan jag tänka mig. Eftersom det handlar om olika historiska händelser men just denna bok kan man läsa för att det är en medelbra bok. Inte huvudsakligen för att lära sig, tycker jag.