Båten i parken

Båten i parken är en bok av Per Månson, professor i sociologi vid Göteborgs universitet. Den gavs ut för första gången 1985 men har släppts i flera nya upplagor sedan dess. Boken ger en introduktion till grundläggande problemställningar inom sociologin och har blivit en klassiker inom ämnet. Den används flitigt som kurslitteratur vid olika utbildningar såsom kurser i sociologi och på socionom- och psykologprogrammen. Det är dock en lättillgänglig bok som med fördel även kan läsas av personer utanför den akademiska världen.

Metaforen "båten i parken"
Metaforen "båten i parken" är, som titeln också antyder, det centrala temat i boken. I boken beskrivs metaforen som en illustration för det komplexa förhållandet mellan å ena sidan den enskilda människans förmåga att bestämma sin egen livsbana, och å andra sidan de ramar som sätts av samhället för den enskilda människan att följa. Parken är en symbol för hela samhällsstrukturen som är strukturerad med en viss ordning och efter ett visst mönster – likt stigarna, skogarna och gräsmattorna i en park. Båten är däremot en symbol för människans frihet, hur människan skapar och utformar sitt egna liv – eftersom det på havet, till skillnad från parken, inte finns några färdiga stigar utan varje båt, varje människa bestämmer sin egen färdriktning.

Metaforen ger förståelse för hur vi människor beter oss då den illustrerar de två främsta motpolerna till val av livsstil. Å ena sidan en livsstil med ett kollektivistisk ideal och å andra sidan en med ett individualistisk ideal. En socialistisk kontra en frihetlig ideologi. Positiv kontra negativ frihet. Väljer vi att följa den redan existerande strömmen eller väljer vi att skapa vår egen ström?

En bok som väcker många tankar
Boken kan rekommenderas till alla som vill utmana sina tankar om samhället, normer och mänskligt beteende. Den ger ett vidgat perspektiv om din roll som samhällsmedborgare och din roll som en del av en större ordning. De flesta av oss betraktar oss nog som personer som gärna går sin egen väg och finner en egen färdriktning men hur mycket sanning ligger det i detta? Är vi inte alla bara en blomma som följer vägen i parken? Samtidigt slås man av hur ett levnadssätt helt utifrån båtens perspektiv, i form av en helt alternativ livsstil, förmodligen är svårt i dagens samhälle och de flesta av oss lever faktiskt mer eller mindre som en del av parken.