Våra tungor smakar våld

Saga Becker

Allt börjar med en passionerad kärleksförklaring och trappas sakta upp till intensivt våld. En berättelse där mannen både är beskyddare och brottsling. En kvinna i en längtan efter att ha en härlig kärleksrelation som ständigt trycks ner av en lömsk oro över när mannen ska slå kvinnan igen. En kvinnas kamp mellan liv och död och en oriktig trygghet.

Betyg saknas
Saga Becker har tidigare mest jobbat med film. Hennes debut kom med långfilmen "Nånting måste gå sönder". Hon spelade Sebastian/Ellie och vann en Guldbagge för sin prestation, vilket gjorde att hon blev den första transidentifierade personen som nominerades till en Guldbagge - och som dessutom vann den. Tidigare har hon skrivit Sommarnatt, en bok med feministisk erotik, och hon har tillsammans med Malin Nilsson skrivit barnboken "Vi är världen". Med "Våra tungor smakar våld" gör Saga Becker något helt nytt. Det är hennes debutroman, en bok med starka skildringar av destruktivitet och med självbiografiska inslag.

Vad handlar boken om?
Boken handlar om Saga, en ung transkvinna som lever i en tillvaro som präglas av våld. Det handlar om att använda sex självdestruktivt, att göra sig själv illa och att låta andra skada en. Det finns ingen tilltro till livet, att Saga kan finnas och må bra. Det är som att destruktivitet och droger är den enda vägen, det enda sättet det går att finnas till. Mitt i allt kommer Vincent in i hennes liv. Han är annorlunda, samtidigt som destruktiviteten och våldet finns kvar. Det är en kärlek, men finns det någon chans att den ska hålla? Kan den bära dem vidare, när allt är så präglat av våldet, också mellan dem? De ser varandra, de älskar, men kanske räcker det inte hela vägen.

Vad är bra med boken? Vilka svagheter har den?
Det svåraste med den här boken är att den innehåller så fruktansvärt mycket våld och destruktivitet. Skildringarna är väldigt starka. I scen efter scen får man följa huvudpersonen och hur hon gör sig själv illa eller låter andra göra henne illa. Det är bra på ett sätt, eftersom det skildrar en verklighet som sällan skildras, sällan får synas. Det är viktigt att en sån här bok får finnas, att det berättas om den här sortens liv. Det är något av det bästa med boken, att den alls finns och att den är så smärtsam att läsa. Det är ärligt. Viktigt. Samtidigt är det bokens största svaghet, eftersom den är jobbig att läsa och att det finns en risk att människor inte orkar, att de lägger den ifrån sig och inte klarar att ta till sig det den berättar om.

En annan sak som är väldigt bra med "Våra tungor smakar våld" är språket. Det är så poetiskt mitt i det hemska och våldsamma. Den är vacker mitt i allt som skriker av smärta.

Vem skulle jag rekommendera boken till?
Det här är inte en bok som passar alla. Eftersom skildringarna av våld och destruktivitet målas upp så tydligt kan den vara triggande för många som själv varit utsatta eller varit självdestruktiva. Ändå tror jag att det är människor som lever eller som har levt i en tillvaro av våld som kommer tycka mest om den. Det är befriande med någon som sätter ord på och vågar visa helt tydligt hur det kan vara att leva i en sån tillvaro. Att läsa en bok av någon annan som vet hur det är, vet hur det kan vara, kan vara en starkt läkande kraft. Det är en bok som säger att man inte är ensam, inte är den enda som befinner sig i något liknande, även om den inte visar några vägar ut ur det.

Andra personer som den här boken kan passa är de som jobbar med självdestruktiva eller utsatta människor, eller de som bara vill förstå bättre hur det kan vara. Det är en bok som på många sätt är tydlig och svår att värja sig mot, vilket gör att den kan vara triggande, men den kan också vara till väldigt stor hjälp med sin tydlighet.