Det ockulta sekelskiftet

Bok av Per Faxneld
"Kastar nytt ljus över modern svensk kultur, Dagens Nyheter. "Det ockulta sekelskiftet ger en spännande inblick i en del av den svenska populärkulturen som sällan lyfts fram idag. Boken är otroligt intressant. Därtill är den lättläst och välskriven", BTJ (betyg 5 av 5).   Se de hemliga symbolerna och de dolda budskapen! Vad har Hilma af Klint, Ivan Aguéli, Tyra Kleen, Edith Södergran och August Strindberg gemensamt? Alla verkade de runt sekelskiftet 1900 och alla var de starkt påverkade av så kallade esoteriska läror som genomsyrade epokens kulturliv. I Det ockulta sekelskiftet leder religionshistorikern Per Faxneld läsaren genom rörelser som teosofi , alkemi och spiritism. Esoterikerna såg sig själva som vetenskapliga, andliga och moderna på en gång och deras idéer öppnade nya vägar i skapandet för konstnärer, kompositörer och författare. Det ockulta sekelskiftet låser upp en försummad och spännande del av kulturhistorien. Här berättas om hemliga sällskap, magiska läror och mystiska riter. Boken avslöjar nya dimensioner hos kända verk och lär oss att se, läsa och lyssna på dem på nya sätt.    
För något år sedan läste jag "Hilma" av Anna Laestadius Larsson. Tankar på mina tonår som Ouija board-praktiserande ockultist blandades med att roat konstatera att Rudolf Steiner, grundaren till Waldorfskolan, var en rätt otrevlig snubbe. Även Hertig Karl i hennes barnbrudentrilogi har ett makabert intresse för spiritism och svart magi.

Dessa tre påträffas alla i "Det ockulta sekelskiftet" vid sidan av många andra historiska kändisar. Madame Blavatsky, Conan Doyle, Strindberg, Selma Lagerlöf, Victor Hugo m.fl., många konstnärer, författare, kungar och hertigar influerades onekligen av ockulta strömningar, i mindre utsträckning även arbetarklassen. Eftersom det är så mycket kan boken, rikt illustrerad för färre googleavbrott, inte mer än att skrapa på ytan av det enorma material som finns om ämnet och jag vill veta så mycket mer.

Bäst tycker jag ändå boken är när den just går lite mer på djupet som i Faxnelds porträtt av tre kvinnliga konstnärer och deras esoteriska influenser: Lucie Lagerbielke, Tyra Kleen och Hilma af Klint. Här ser vi mer om hur människor påverkades i praktiken. Från Lagerbielke som själv drabbades av syner och förnimmelser, till Kleen som inte strävade efter egna ockulta upplevelser, via af Klint som ägnade många år åt att försöka lära sig kanalisera andar.

Det finns två sätt man skulle kunna skriva om den esoteriska rörelsen. Man kan vara skeptisk och beskriva alla som charlataner eller själv vara en övertygad teosof. Faxneld lyckas med konsten att hålla sig objektiv och menar samtidigt att det är omöjligt att förhålla sig skapande under förra sekelskiftet utan att veta något om spiritism eller teosofi.

Även om den esoteriska rörelsen ofta hade progressiva ideal och stod i motsättning till konservativa värderingar hade några av rörelsens förgrundsfigurer vidriga åsikter vad gällde icke-vita som inte diskuteras i boken. Däremot får man ytterligare belägg för det djupaste hat August Strindberg kände för kvinnor och en sidofråga sysselsätter mig när jag slagit igen boken. Bör man läsa Strindberg om man bojkottar R Kelly och Michael Jackson?

Titel: Det ockulta sekelskiftet - esoteriska strömningar i Hilma af Klints tid
Författare: Per Faxneld
Förlag: Volante
Sidor: 237